Trötta mamman, läraren, företagaren och hästmänniskan

Varje år är det likandant under vecka 24, det vill säga jag kör slut på mig själv och blir sjuk dagen efter skolavslutningen.
Igår släppte vi iväg våra kära nior på på sommarlov, och det är alltid lika känslosamt. Det kan närmast beskrivas som kärlek, det som känns när vi står där på scenen och kramas och delar ut blommor och betyg. Tårarna rinner på somliga och alla tycker om alla. Jag hoppas så innerligt att det skall gå dem väl i livet, och när man ser med vilken självklarhet en del av dem till exempel intar scenen för att sjunga eller dansa, så känner jag mig lugn och full av tillförsikt. Det är som vår rektor sade i sitt tal, dessa unga människor som kommer att bära upp samhället inom en snar framtid.
Nog om detta. Idag är Tova trött och rejält förkyld. Egentligen skulle vi byggt en massa hagar och gjort allt som vi bara lämnat den senaste veckan, men istället hamnade jag på sängen och kan ligga och blogga lite grann. "Gör inte idag, det som kan förskjutas till morgondagen", är min nya och rätt trevliga levnadsregel ;-).
Om en dryg vecka ska jag och barnen åka till Gotland en vecka och hälsa på min bror och hans familj. Som vanligt kan inte jag och Holger inte åka nånstans samtidigt eftersom vi har så mycket hemma med familjehemmet och hästarna, men det är inget nytt så det är bara att acceptera.
Jag älskar Gotland och vill alltid flytta dit när vi är där, men väl hemma igen så brukar jag tycka att Jämtland duger rätt gott det också!