Idag har jag lämnat två mycket förväntansfulla herrar på tåget till Stockholm, där planet till New York väntar. När Jonathan bröt armen i skidbacken i vintras, så lovade vi honom att han och Holger skulle få åka dit i maj när allt är läkt. Sagt och gjort, nu är de snart där! De ska vara borta i 10 dagar tillsammans med Jonathans bästa kompis Elias, och bo hos en kompis i Brooklyn.Det är lite roligt hur saker och ting kan bli. Holger och jag, som är uppväxta i Tyskland respektive Stockholm, längtade alltid till landsbygden och vildmarken som unga. Vårat mål var en egen gård på landet, och det har vi uppnått.
Vår lille son däremot, som är uppväxt på landet nästan ute i vildmarken, längtar istället till den största storstaden man nästan kan hitta på jorden!
Nu ska man alltså ta hand om allting själv i nästan två veckor. Hästar, ungdomar, Sofia, hagar som ska byggas, frön som ska sättas, gården som ska städas. Dessutom 60 nationella prov i svenska som ska rättas, skolavslutning som ska organiseras osv. Jag blir alltså inte sysslolös!
Men det är inte synd om mig, nejdå. Jag fick ju åka till Österrikiska alperna på skidresa i vintras och bo på lyxhotell med spa och allting, så det går ingen nöd på mig. Det enda som är synd är att vi i stort sett aldrig kan åka nånstans tillsammans Holger och jag, för vi har så mycket hemma som binder en av oss att ständigt vara på plats. Men, som man bäddar får man ligga heter det ju, och det är mer än sant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar