Joanna från Mattmar

Just nu har vi Joanna, hennes man Fredrik och deras söta flicka Klara med tillhörande djur (två hästar och en hund) här på besök för ett par dagar. Joanna har betytt mycket för oss de senaste åren. Det började med ett hästköp, utvecklades till gemensamma uteritter i fjällen där Joanna också hjälpte till med en längre tur förra sommaren. Vi blev vänner helt enkelt.

Så vill jag förstås helst ha det när jag säljer hästar, jag vill bli vän med köparen och ha kontakt med både hästen och människan efteråt. Det är nog därför jag är så dålig på att sälja hästar ;-). Det är för mycket känslor och för lite business helt enkelt. I gengäld får man istället lära känna trevliga människor som blir nya vänner. Det är värt mycket mer.

Nu senast har Joanna designat vår nya hemsida och lärt mig bloggandets konst, och vi är väldigt nöjda med den hjälp vi fått. Jag kan varmt rekommendera hennes företag, http://www.koningsmith.se/ om ni vill få hjälp med webbdesign och annat reklamarbete.

Tova rides again

Nu har jag på allvar kommit igång med ridningen igen och det är SÅ KUL!! Visserligen är det ännu för tidigt för fjällturer som ovan, då vi klättrar uppp för branten bakom Kungliga Jaktstugan i Issjödalen, men hästarna känns pigga och fräscha. Skuggabaldur som ingav respekt hos flera ryttare när han var yngre för att han kunde hoppa och busa lite, fungerar nu alldeles utmärkt både för nybörjare och vana ryttare. Skuggalisa känns som vanligt, dvs som nitroglycerin som inte exploderar utan istället bara tänker framåt. I går flyttade vi dem till Östra Vålådalen, och då tog jag mig tillfället att prova Naela, som egentligen bara går hemma i Vallbo på sommarlov. Men varför inte rida när de ändå ska flyttas?
Det är så roligt att rida en av sina egna uppfödningar för första gången. När de blir precis så som man vill ha dem, är det förstås extra roligt. Naela var otroligt mjuk, hade lätt för alla gångarter och visade dessutom det där lilla extra som att hon var väldigt pigg men ändå kontrollerbar, och samtidigt modig. Efter ett tag gick hon först med öronen spetsade, och tog sig utan att blinka över surhål, passerade vägar med bilar och sist men inte minst Vålån över gamla bron där vattenståndet fortfarande inger respekt. Inga problem för en liten dam med stort självförtroende!
Issjödalen som jag nämner ovan, är verkligen en pärla till fjälltur. Efter att ha passerat några halvbesvärliga kilometer upp till Grönvallen, så når man Issjödalen efter 9 km. Issjödalen är som namnet anger en dal som formats under inlandsisen, där den gled fram för många tusen år sedan. Sjön är borta, men istället rinner flera bäckar och ovanför själva dalen finns fantastiska platåer som slipats av isen, ett perfekt område för härliga töltupplevelser till häst!
Fortsätter man några kilometer till, så når man Pyramiderna, några märkliga sandhögar och åsar som också formats av inlandsisen. Ett mycket märkligt och spännande område, väl värt ett besök!

Paddling i Södra Årefjällen!

Om ni tyckte att filmen där Jon Larsson hoppar med kajak ned i Vålån i förra inlägget var lite att ta i, men ändå vill prova kajakpaddling i Södra Årefjällen, så kan jag varmt rekommendera att ni kontaktar Torkel eller Annika Ideström från Östra Vålådalen. De driver ett nystartat kajakcenter i området med hemsidesadressen: www.mountainexperience.se. Torkel och Annika arrangerar har också en massa andra aktiviteter som beskrivs på hemsidan.

Vildingar i vilda Vålån

Just nu kan jag varmt rekommendera en tur till Vålån, där det är otroligt högt vattenstånd efter det myckna regnandet. Den är helt enkelt fruktansvärd! Dess brus hörs ända till Vallbo, otroliga mängder vatten forsar i en vansinnig hastighet nedför dess mäktiga lopp.

I går kväll for vi dit för att se skådespelet, och väl där fick vi uppleva något jag inte trodde var möjligt! Mitt i allt brusande vatten såg vi plötsligt tre killar med kajaker som såg ut att just avsluta sin tur innan Vålåforsen, som anses för farlig att paddla.

Efter att ha pratat lite med dem och fått informationen att de ska fortsätta "vid bron", beger vi oss till den gamla bron igen för att titta på dem när de i vår tro skall fortsätta i forsen efter bron. När de väl dyker upp igen så börjar de lyfta upp bänkarna som är utplacerade på bron, och PLACERA SIG SJÄLVA I KAJAKERNA OVANPÅ!! Man kan väl inte hoppa i Vålån i kajak från en 10 m hög bro tänker vi, men jo, det kan man uppenbarligen för det är just vad de ser ut att vara i färd med.

"Vet din mamma om att du gör sånt här?" hinner jag ropa till en kille innan han knuffas av bänken rakt ned i forsen, hamnar upp och ned i vattnet, snabbt gör en eskimåsväng och fortsätter som om ingenting hänt. De andra två killarna följer hans exempel och gör fantastiska hopp rakt ned i ån, den siste med ett flin på läpparna åt vårat håll.

Vi stod bara och gapade. Nog för att jag har provat forsränning i gummibåt och tyckte det var otroligt kul, men de här killarna leker med döden var vår sammanfattning av det hela. Hoppas vid Gud att det här inte är målet att uppnå för Holger, som har köpt sin första forskajak nu i sommar och just börjar få till det med eskimåsvängarna.

Jag bifogar en filmsnutt där Jon Larsson som en av killarna hette, gör sitt dyk ned i Vålån. Jag såg att han driver ett företag, www.arefjell.se med kurser om ni tycker att det verkar vara något att satsa på.

Blå Hajken - scouternas fjällexpedititon

Detta är årets ledare för Blå Hajken: Kenny, Martin, Martin, Micke, Frida, Annika och Linnéa. De leder en fjällexpedition som Svenska Scoutförbundet varje år förlägger hos oss. I år är det totalt 45 personer som skall vandra en åtta dagar lång tur i fjällen. Deras ledare är mycket professionella och de flesta av dem känner vi nu sedan flera år.
Man kan lugnt säga att deras inledning av Hajken går i regnet och vätans tecken. Vi har haft ihållande regn i två dygn nu och det verkar inte vilja avta.
Alltså kommer deltagarna att få bygga upp tält, tillreda middag och frukost i hällande regn.
Ledarna är dock som alltid pragmatiska och tycker inte att det är något att klaga över, under de två senaste åren hade de strålande sol istället och då blir det nästan för bekvämt för deltagarna menar de.
De här ledarna bär väldigt tunga ryggsäckar under sina turer. Numera har de "dragit ned" vikten och bär "bara" 28-30 kg, men jag vet en kille, Torbjörn, som ett år bar 43 kg de första dagarna då han hade stuvat i diverse god mat som uppmuntran till deltagarna. När man betänkte att han själv vägde bara någonstans mellan 60- 70 kg så förstår man hur tungt det var.

I morgon bitti bär det av, de börjar i Vålådalen, går en lång runda i fjällen i åtta dagar, ofta utanför lederna och avslutar i Vallbo via Issjödalen nästa torsdag. Då får de en lyxig avslutningsmiddag hos oss, och då brukar de äta otroliga mängder!! Det är lika roligt varje år att se åtgången av sådant de saknat i en vecka, kött, grönsaker och potatis...för att inte tala om marängsvissen till efterrätt.

Jäsning pågår eller bulle i ugnen

Så här hittade jag vår granne Pia-Lena utanför stallet idag, och jag kunde inte motstå att fånga henne på bild! Gravid i åttonde månaden som hon är, så orkar man inte alltid det man företar sig så idag hamnade hon i skottkärran istället för att gå och måla en stuga. Numera är ridning inte att tala om för Pia -Lena, den biten står istället jag och hennes sambo Martin för! Jag har just satt igång både Skuggalisa och Skuggabaldur, och det är så kul. Få se om vi hinner få till nån fjälltur innan sommaren är slut!

Pinglan

Får jag lov att presentera lilla Pinglan, en jättetrevlig liten shettis som vi lånat av vår vän Sara Stierna över sommaren. Idag premiärkörde vi henne, och det var jättekul!

Först försökte vi oss på det något vanskliga företaget att kupa vårt potatisland med henne, för Holger tänkte att hon skulle rymmas bra mellan raderna. Lilla Pinglan var jätteduktig och kämpade på, men vi hade helt enkelt inte rätt sorts redskap så det blev lite hackigt och ryckigt och inte helt rakt. Vi gav upp det företaget och spände henne för rockarden istället och tog oss en sväng.

Yoga i Vallbo

Så här lätt på fötterna blir man om man tränar Yoga i Vallbo! I vintras hade vi yogakurs på Per-Olsgården, med Maria Nyman som instruktör. Flera grannar och bekanta deltog förutom Holger på bilden, och här ser ni resultatet ;-).

Sankt Olavsloppet

För första gången deltog i år från vår familj sonen Jonathan i St. Olavsloppet, för Vallbo SK. I år fick klubben till ett riktigt stort och duktigt lag, de ligger runt plats 100 i lagtävlingen.

Nästa år tänker sig nog mamman Tova och en av våra ungdomar också vara med, men vi tänker LÅNGSIKTIGT och har så smått börjat träna i ...förrgår.

Jonathan sprang ca 6 km precis över Riksgränsen till Norge, han gjorde det så bra och vi föräldrar är förstås så stolta som bara föräldrar kan vara. Bilderna visar växlingen när han tar över stafettbanden från vår granne Martin.
Vallbo SK är Vallbos egen sportklubb. Klubben har anlagt ett elljusspår i Vallbo, har årligen aktiviteter för hela familjen såsom skidträffar, pulkarace och inte att förglömma, en årlig fest i samband med årsmötet. I år har grannen och tillika islandshästägaren Pia-Lena Widén tagit över ordförandeklubban, och hon sköter den med den äran.

Det är verkligen roligt att en sportklubb i ett så litet område som Vallbo- Fångåmon och Östra Vålådalen kan få ihop ett så stort lag till St. Olavsloppet, och den som bör få åt sig äran för detta är nog Christer Långström, bördig från Vallbo.

Bäverkroken

Nu måste jag få berätta om något roligt. För en vecka sedan gick vi, dvs vår vän Mats, jag och alla våra gemensamma barn till pärlan Bäverkroken, ett fint gammalt boställe ca 3 km från Vallbo. Platsen består av en äng, en timrad stuga och ett par eldplatser, och runt Bäverkroken slingrar sig Fångån i en krok, därav namnet. Över ån kommer man antingen till fots över en hängbro, eller till häst vadandes.

Väl där kan man fika, låta hästarna beta och som vi gjorde förra veckan: bada i ån! Detta bad var nog det roligaste jag hittills varit med om i sommar! Vattnet var varmt och klart, och vi blev allihop djärvare och djärvare i våra utsvävningar i det ganska starkt strömmande vattnet. Vi gick uppströms, hoppade i vattnet och lät oss flyta med strömmen under hängbron och sedan vidare mot stranden gång på gång. Till slut blev vi så tuffa att vi hoppade från hängbron ned i vattnet och flöt iväg.

Tänka sig, gamla mamman Tova blev som barn på nytt och hängde med på alla upptåg i flera timmar! Vi lekte och lekte och DET VAR SÅ KUL!! Dessutom filmade vi våra bravader med mobilerna och hade kul efteråt också när vi tittade.

Sommaren är helt enkelt underbar just nu och måste bara upplevas, trots situationen med sjuklingarna i stallet.

Borta bra men hemma bäst

Ja, så var Gotlandsveckan avklarad. Jag älskar att åka dit, och börjar alltid leka med tanken att bo där när jag är där, men väl hemma igen så tycker jag alltid att Jämtland är nog så bra. Strålande sol var det där, men också här hemma Jämtland berättade Holger på knastrig telefonlinje.
Väl hemma igen så inser jag vad oerhört priviligierad man ändå är som bor här uppe med all grönska och blåa vatten, samt de undersköna vyerna med snöfläckar på fjällen som fond till allt.
Det är många turister som är ute och vandrar i fjällen just nu, den allmäna parkeringen i Vallbo var full med bilar idag.
Litla är sjuk igen. Jag orkar knappt skriva om det just nu, men hon var jättedålig idag och vi fick ta upp veterinär akut. Diagnosen denna gång är fång OCH allergi. Det var hemskt att se henne så sjuk. Hon har fått Finadyne och mår bättre ikväll. Det här känns inte bra, och veterinären gav oss ingen vidare prognos med tanke på att hon insjuknat tre gånger på tre månader med underliga symtom.