Vi har haft höns i tre år nu, vilket har varit oerhört trevligt på alla sätt. Vi inser också att vi haft en del tur, eftersom vi tills i år inte blivit av med en enda höna trots att vi haft dem lösa utan hönsgård ända tills nu. Om man har höns på det sättet, måste man räkna med att det kan komma hundar och andra djur som tar en och annan höna.
Nu har det hänt, två gånger till och med. Det är jakthundar som kommit bort från sin hundförare som hittat sig hit. En gång tog de en höna, och nu igår blev det får fina fina tupp som fick sätta livet till.
Vi hade bara en tupp, så nu blev hönsen väldigt vilsna och och otrygga utan sin ledare som visade dem mat och varnade dem när någonting var på gång. Holger är dock en handlingens man, och inom några timmar hade han fått tag på en ny tuppkyckling inom rimligt avstånd, i Offerdal. Våra höns är ju renrasiga Hedemorahöns, så ingenting annat duger och vi hade tur nog att få tag i en riktig genbankstupp.
Friden är alltså snabbt återställd, och dessutom så får vi in nytt friskt blod i hönsflocken, något som efterhand annars skulle blivit ett problem, eftersom tuppen började bli far till väl många hönor som han sedan kanske skulle parat sig med...inte bra alls. Slutet gott allting gott, med andra ord!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar