Ett paradis för hästarna

Vi tror att det här är det närmaste ett hästarnas paradis som man kan komma. Varje morgon släpper vi just nu ut hästarna så att de får springa fritt på åkrarna runt Vallbo och beta på återväxten, och varje eftermiddag kommer de nöjda hem av sig själva då de vill dricka och äta lite hö och kraftfoder. Det är en sån lycka att se dem springa iväg och hoppa och bocka på de stora fälten, för att sedan fridfullt strosa runt och beta i solskenet.

Stora hästflyttardagen

Idag flyttade vi hem alla hästarna från betet i Östra Vålådalen i strålande höstsol. Både hästar och människor var på gott humör.

Kursen för Michel Becker

Även om jag inte red själv, så måste jag säga att kursen med Michel Becker gav oerhört mycket. Han hade först en clinic som jag var med på, och jag gillar hans tankar därför att han har teoretisk och historisk bakgrund till det han säger.
Sedan visade han praktiskt vad han menade genom att rida nästan alla kurshästar, och sedan instruera deltagarna på sina hästar.
Konceptet bygger på Philippe Karls principer, och det går ut på att inte på klassiskt vis rida hästen "på tygeln". Hästen får inte hänga sig på bettet i en onaturligt böjd nackposition, utan måste finna sin egen balans. Alla hästar började både gå mycket bättre och de såg mycket mer avslappnade ut än från början, det var nästan som att det skedde ett under med varje häst, och även ryttare!
Jag är tacksam att ha fått ta del av Michel Beckers budskap, och ser fram emot när jag själv får rida på kurs för honom! Den här gången fick jag nöja mig med att lyssna då och då och att få titta genom fönstret, för någon måste ju laga mat åt alla kursdeltagare, och den här gången var det jag!

Vår tupp är död

Vi har haft höns i tre år nu, vilket har varit oerhört trevligt på alla sätt. Vi inser också att vi haft en del tur, eftersom vi tills i år inte blivit av med en enda höna trots att vi haft dem lösa utan hönsgård ända tills nu. Om man har höns på det sättet, måste man räkna med att det kan komma hundar och andra djur som tar en och annan höna.

Nu har det hänt, två gånger till och med. Det är jakthundar som kommit bort från sin hundförare som hittat sig hit. En gång tog de en höna, och nu igår blev det får fina fina tupp som fick sätta livet till.

Vi hade bara en tupp, så nu blev hönsen väldigt vilsna och och otrygga utan sin ledare som visade dem mat och varnade dem när någonting var på gång. Holger är dock en handlingens man, och inom några timmar hade han fått tag på en ny tuppkyckling inom rimligt avstånd, i Offerdal. Våra höns är ju renrasiga Hedemorahöns, så ingenting annat duger och vi hade tur nog att få tag i en riktig genbankstupp.

Friden är alltså snabbt återställd, och dessutom så får vi in nytt friskt blod i hönsflocken, något som efterhand annars skulle blivit ett problem, eftersom tuppen började bli far till väl många hönor som han sedan kanske skulle parat sig med...inte bra alls. Slutet gott allting gott, med andra ord!