Sen höst i Jämtland

Vi som bor i Jämtland är nog för varje dag som går mer förvånade över den långa och milda hösten. Vi kan fortfarande ha hästarna på bete, den lilla snö som tidigare föll på Middagsvalen är helt borta och jag ser fortfarande folk som ger sig ut med svamkorgar i näven.
I fjol hade vi redan i oktober ett tjockt snötäcke och i november var det flera gånger -30, så skillnaden mellan olika år kan vara väldigt stor.
På Per-Olsgården har vi annars påbörjat en större renovering/ombyggnad för de nya hårdare kraven på brandsäkerhet. Ett nytt larm ska installeras, dörrar har bytts ut och nya utrymningsvägar ska säkras. Min pappa har varit här i två veckor och hjälpt Holger att byta dörrar, men mycket arbete återstår och det kommer att kosta mycket pengar. En del åtgärder känns nödvändiga, medan andra blir nästan omöjliga att genomföra och det krävs både kreativa idéer och stor kunskap för att anpassa till ett gammalt hus som vårat. Vi har ju bara ett litet familjeföretag, det finns ingen riskkapitalist i bakgrunden som exempelvis en del hotell i Åre har, ändå har vi samma krav på oss som vilket hotell som helst.
Hur som helst - alternativet att strunta i alltihop och lägga ned verksamheten är inte det vi vill, därför tar vi nu ett krafttag och försöker ordna så att det går att driva vidare.

Ett paradis för hästarna

Vi tror att det här är det närmaste ett hästarnas paradis som man kan komma. Varje morgon släpper vi just nu ut hästarna så att de får springa fritt på åkrarna runt Vallbo och beta på återväxten, och varje eftermiddag kommer de nöjda hem av sig själva då de vill dricka och äta lite hö och kraftfoder. Det är en sån lycka att se dem springa iväg och hoppa och bocka på de stora fälten, för att sedan fridfullt strosa runt och beta i solskenet.

Stora hästflyttardagen

Idag flyttade vi hem alla hästarna från betet i Östra Vålådalen i strålande höstsol. Både hästar och människor var på gott humör.

Kursen för Michel Becker

Även om jag inte red själv, så måste jag säga att kursen med Michel Becker gav oerhört mycket. Han hade först en clinic som jag var med på, och jag gillar hans tankar därför att han har teoretisk och historisk bakgrund till det han säger.
Sedan visade han praktiskt vad han menade genom att rida nästan alla kurshästar, och sedan instruera deltagarna på sina hästar.
Konceptet bygger på Philippe Karls principer, och det går ut på att inte på klassiskt vis rida hästen "på tygeln". Hästen får inte hänga sig på bettet i en onaturligt böjd nackposition, utan måste finna sin egen balans. Alla hästar började både gå mycket bättre och de såg mycket mer avslappnade ut än från början, det var nästan som att det skedde ett under med varje häst, och även ryttare!
Jag är tacksam att ha fått ta del av Michel Beckers budskap, och ser fram emot när jag själv får rida på kurs för honom! Den här gången fick jag nöja mig med att lyssna då och då och att få titta genom fönstret, för någon måste ju laga mat åt alla kursdeltagare, och den här gången var det jag!

Vår tupp är död

Vi har haft höns i tre år nu, vilket har varit oerhört trevligt på alla sätt. Vi inser också att vi haft en del tur, eftersom vi tills i år inte blivit av med en enda höna trots att vi haft dem lösa utan hönsgård ända tills nu. Om man har höns på det sättet, måste man räkna med att det kan komma hundar och andra djur som tar en och annan höna.

Nu har det hänt, två gånger till och med. Det är jakthundar som kommit bort från sin hundförare som hittat sig hit. En gång tog de en höna, och nu igår blev det får fina fina tupp som fick sätta livet till.

Vi hade bara en tupp, så nu blev hönsen väldigt vilsna och och otrygga utan sin ledare som visade dem mat och varnade dem när någonting var på gång. Holger är dock en handlingens man, och inom några timmar hade han fått tag på en ny tuppkyckling inom rimligt avstånd, i Offerdal. Våra höns är ju renrasiga Hedemorahöns, så ingenting annat duger och vi hade tur nog att få tag i en riktig genbankstupp.

Friden är alltså snabbt återställd, och dessutom så får vi in nytt friskt blod i hönsflocken, något som efterhand annars skulle blivit ett problem, eftersom tuppen började bli far till väl många hönor som han sedan kanske skulle parat sig med...inte bra alls. Slutet gott allting gott, med andra ord!

Ridkurs för Michel Becker på Per-Olsgården

Välkomna med din häst eller utan till kurs och clinic med Michel Becker, en känd instruktör som bl a är verksam på Wiesenhof i Tyskland sedan många år, samt även på Island.
Gå gärna in på Gneisti islandshästförenings sida på Facebook, där Katarina Wiklund skriver mer om kursen.

Hösttider=svamp- och bärtider.

Så var det åter dags för skördetider, och med den...kantarellsjukan! Denna gång yttrade den sig som en stark lust att hitta ett nytt, närmare ställe att åka eller gå till för att hitta de åtråvärda svamparna. Tänk, vi hittade en hel massa kantareller i Stensdalen, endast en mil att åka och ca en, visserligen mycket besvärlig, mil att gå! Holger travade före med stora steg och GPS:en i handen, och jag traskade efter med andan i halsen för att inte tappa bort honom över myrar, stock och sten. Väl uppe på fjället dröjde det inte länge förrän vi hittade de första gulingarna, och innan vi gick ned hade vi plockat 11 liter. Fantastiskt! Vad mer kan man begära?

Samtidigt som kantarellerna hägrar, så måste vi också hinna med lite bär. Vinbären har vi mutat Sofia att plocka mot betalning, och blåbären håller vi på att missa på grund av kalla nätter. Vi hoppas hinna med lite lingon också innan snön kommer. Men det där kommer liksom lite vid sidan av! Det viktigaste är trots allt kantarellerna, som man bara MÅSTE ägna hela dagar åt att maniskt söka efter.

Bröllop

I helgen har vi haft bröllopsfest här på Per-Olsgården, efter att Annika och Kenny vigts i Vallbo lappkapell. Brudparet har blivit våra vänner efter att de i många år varit scoutledade för Blå Hajken, en längre fjälltur som anordnas varje sommar med utgångspunkt på Per-Olsgården.
Det känns särskilt hedrande och roligt att få ha arrangerat just deras bröllop.
Tack Annika och Kenny, lycka till och hoppas vi ses snart igen!

Slåttanna!

Efter att ha köpt allt hösilage till hästarna, har Tova trots Holgers protester i sommar beslutsamt genomfört köp av ett antal maskiner för att kunna skörda eget hö på de åkrar vi förfogar över. Här är bild på Per-Olsgårdens första egenproducerade rundbal!

Vår vän Jens, som är den mest motorkunnige personen på gården för tillfället, har tagit kommandot i det svåra att lära sig hur man gör sånt här rätt. Det är många saker som ska fungera och många moment som ska klaffa.

Jag går mest runt och är nervös och försöker hålla humöret uppe på de båda herrarna på bilden med att skämma bort med god marktjänst.

Sommarlov

Nu har både jag, barnen och hästarna fått sommarlov, och det firar jag med att istället för skolvärlden helt gå in i bondevärlden. Mitt senaste projekt är att skaffa diverse maskiner för attt kunna göra egna rundbalar till hästarna. Vi har med åren fått en del åkerplättar som vi kan ta hö på, och sedan vi slutade med hingststation så behöver vi inte allt bete heller. Så varför inte försöka producera lite eget hö?

Holger är måttligt road, men protesterar än så länge inte alltför högljutt, vilket jag tar som ett medgivande inför hela projektet. Det krångliga är ju att jag är helt beroende av hans hjälpinsats för att detta överhuvudtaget ska bli möjligt, så det gäller att prata snällt med honom ett tag framöver ;-).

Naela har fått föl!

Äntligen, efter flera års paus, har det fötts ett föl här på Per-Olsgården igen! Naela fick ett välskapt stoföl igår morse, pappan är Kjarkur från Kåbäcksängen, en hingst som ägs av Västeråsens islandshästar http://www.vasterasen.se/ . Kjarkur har precis det man önskar av en islandshäst, kanonlynne och en fantastisk tölt! Naela har likaså tölten som sin bästa gångart, så vi tror att det kan bli en liten töltmoppe av den här damen.

Pigg som hon är så rör hon sig hittills mest i galopp och allt går jättebra för Naela och hennes unge. Det är fantastiskt hur hästar bara "kan" allting när de får föl. Naela ser hur cool som helst ut fast hon är förstföderska. Diar, låter fölet vila, vaktar lagom mycket och ser bara allmänt nöjd ut.

Om cirka en månad kommer nästa föl enligt beräkningen, då är det Skuggalisa som betäckts med Garri frá Reykjavik.

Hyr ett fjällpensionat till jul!

Innan vi köpte Per-Olsgården 1997 visste jag knappt att det utanför Afrikas kust finns en ögrupp som heter Seychellerna, men tack vare familjen Deutschmann, som sålde gården till oss, har Seychellerna varit på tal lite då och då. De bodde nämligen där i många år och drev ett hotell, innan de återvände till Sverige.

Vi blev snabbt vänner med familjen Deutschmann och det har utvecklat sig så att de nästan blivit vår andra "familj", vi träffas ofta. Vi har länge pratat om att följa med Mats och Sara Deutschmann och deras barn (som är i våra barns ålder) Till Seychellerna för en längre semester, och NU SKA DET BLI AV!

Den 14/12 till 8/1 kommer vi att vara bortresta på den längsta semestern i vårt liv.
Vi har folk som kommer att ta hand om hästar och gård, men vi tänker också att det under den här tiden finns ett ypperligt tillfälle för en grupp, stor familj, församling eller några vänner att hyra hela Per-Olsgården! Det finns totalt 50 sängplatser, ett stort restaurangkök, matsal för 70 personer och en hel del andra utrymmen att tillgå. Vi är öppna för alla förslag ifrån intresserade, det är bara att ringa eller maila med frågor och förslag. Bäst vore det förstås om någon ville hyra hela stället i tre veckor, men vi är också öppna för att hyra ut endast över jul -nyår eller liknande.

Hör av er vid intresse! Mail perolsgarden@valllbo.nu

Tel 0647-35200

Holger mobil 070-6028254

Tova mobil 070-2306382

Hälsn Tova och Holger

Lämmelår!

För någon vecka sedan dök den första lämmeln upp, irrandes på vägen. Nu ser man dem överallt, springandes på gården, liggandes döda på vägen och sittandes skrikande i försvarsställning när man kommer för nära. Söta är de, men de gillar inte närkontakt med människor. Synd också att så många blir överkörda.

Södra Årefjällens turistförening- kvalitetssäkrade skidleder

Just nu är det högsäsong för vintern, och det råder finfina snöförhållanden i Södra Årefjällen. Vare sig man vill åka utför eller på tur så är variationsmöjligheterna fantastiska. Utförsåkning finns förstås i Åre men även i Trillevallen och Vålådalen. Pisterna är många och välpreparerade som vanligt.

Nytt för i år är att Södra Årefjällens turistförening tillsammans med Länsstyrelsen och Åre kommun nu gjort en gemensam satsning på 20 kvalitetssäkrade skidturer i Södra Årefjällen, där spåren är dragna och välmarkerade. En guide till turerna, som är märkta med olika svårighetsgrader, finns att hämta på de flesta turistanläggningar i området. Man kan också besöka hemsidan http://www.sodra-arefjallen.se/

Sportloven pågår för fullt

Nu är vi mitt inne i säsongen, och har fullt hus för tredje veckan på Per-Olsgården. Allt flyter på och det är skönt att det inte är så kallt ute. Förra året vid samma tid fick Holger stiga upp på nätterna och elda, vilket var mindre kul. Med en rysning tänker jag på hur vi då hade problem med frusna vattenledningar till både lillstugan och till stallet, hur vi bar vatten till åtta hästar från diskbänken och hur vi fick vattenskada i ett nyrenoverat rum.
Peppar peppar, i år verkar allting fungera bättre!

Säsongen har börjat

Just nu pågår sportlovsveckorna för fullt i Sverige, och först ut är södra Sverige med sportlov vecka 7. Detta innebär för det mesta fullbokade veckor för alla gårdar och hotell i Åredalen, så också Per-Olsgården. För närvarande har vi en ungdomsgrupp från Småland här, och v. 8 och 9 har vi två finska grupper, som vi har samarbetat med i minst 10 år.

Alltid trevligt med gäster, och jag tror de får riktigt bra skidåkning om man har överseende med det blåsiga vädret. Snötäcket ligger i alla fall tjockt och mjukt, och lockar till härliga åk på Skutan. Holger föredrar turåkning, och han har redan fått många härliga turer i vinter.

Ny häst i flocken

Vi har fått tillökning i hästflocken i Vallbo, av Katti Wiklunds fine Gári, en vacker häst som ger lite färgtillskott till gruppen. Han smälte direkt in genom sitt lugna men självsäkra sätt, och blev accepterad direkt av de andra. Fint!