Tjejen som ville för mycket

Hur man än gör så räcker tiden inte till. I vinter har jag tänkt åka skidor minst tre gånger i veckan, rida minst lika många gånger i veckan och samtidigt hinna vara en duktig hustru, mamma, lärare, familjehemsföreståndare, pensionatsvärdinna och hästägare.
Dessutom håller jag på att uppgradera min lärarexamen med en c-uppsats i pedagogik. Så där lite vid sidan av liksom.
Alla saker som måste göras - ja de måste ju bara göras. Men de där roliga sakerna man vill göra
- varför hinner man inte med dem? Det har inte blivit mycket ridet och inte heller mycket skidåkt, fast jag älskar det och vet att jag blir mycket trevligare och gladare om jag får hålla på med det där.
Det är så mycket som är kul och livet är ju roligt när det går i rasande fart, men tänk om jag nån gång kunde få känna efter och tänka att idag, ja idag har jag gjort ALLT som skulle göras och nu FINNS det inget mer att göra!

Personligt rekord i hovverkning

Förra veckan verkade jag hovarna på alla sju hästarna som bor hos oss på Per-Olsgården. En dag var jag tjurig och verkade fyra hästar på en dag, och det kändes i kroppen efteråt!
Mitt personliga rekord i hovverkning är nio hästar på en dag, men då var jag MYCKET yngre och i mycket bättre form än jag är nu. Så ärligt talat känner jag mig lite fåfäng och mallig över att vara "still going strong" på den fronten! Girlpower!

Kylan har släppt en aning

Idag var det bara -15 dagtid, och för första gången på flera veckor fick jag inte ideligen springa och tina upp hästarnas vattenkopp eller fylla på varmvatten åt hönsen. Det har verkligen varit kallt länge och vi har haft det kämpigt en tid, men nu hoppas jag att det har vänt!

Vallbo från ovan

Så här ser Vallbo ut från Middagsvalen, som syns i skuggan. Bilden har dock inte tagits i år, för ingen av oss skulle få för sig att bestiga valen i de temperaturer som råder just nu.
Situtationen är oförändrad förutom att vi fått tag på ny ved, så det går åt rätt håll i alla fall.

KALLT

Nu har kylan verkligen tagit ett grepp om oss här på Per-Olsgården. Igår kväll blev vi helt utan ström till ladugården och lillstugan, och den enda förklaringen måste vara att markkabeln från stora huset till stallet helt enkelt har gått sönder på något vis.
Nu är det provisoriska lösningar som gäller tills vi får hit elektrikern som inte är anträffbar eftersom det är helgdag. Vi har dragit en vanlig elkabel över gården och kopplat om så att vattnet inte fryser i stallet, och i morse lyckades jag faktiskt få igång hästarnas elvattenkopp! Alltid något att glädja sig åt.
Om det är som vi tror, så kommer elektrikern måsta dra en ny kabel över mark i vinter så att strömmen fungerar, sedan får vi gräva om i sommar.
I lillstugan är läget dystert. Värme får vi dit, men vattnet har frusit och vi har ännu inte lyckats få igång systemet. Fortsättning följer...
Ett annat problem som tornat upp sig är att vi förmodligen kommer få slut på ved i februari om det fortsätter vara så här kallt! Holger eldar för fullt hela dagarna och lagret krymper oroväckande snabbt...vi har ännu inte lyckats hitta någon vedförsäljare som har ved i lager, så är det någon som vet någon så hör gärna av er!!