Nu är säsongen förbi här i Vallbo. Det har varit ett spännande år för oss på Per-Olsgården. Från att nästan ha bestämt oss för att lägga ned restaurangen pga dålig lönsamhet och dyr, krånglig byråkrati kring driften, så har vi nu kört full fart en säsong till. Hur gick det till? Jo, vi pratade med en tjänsteman som faktiskt lyssnade och gav oss ett par tips, samt även insåg att vi har en mycket liten restaurangverksamhet jämfört med krogarna i Åre. Det ledde till att vi beslutade att fortsätta ett tag till. Våra gäster vill ju ha lagad mat och det känns inte bra att sluta erbjuda den servicen.
Ur askan i elden heter det ju, och nog blev det så när Årefjällsloppet för första gången gick av stapeln i Vallbo! Den 23/3 stormade här in ca 1000 skidåkare som skulle tävla de 7.5 milen med målgång i Åre. Aldrig har vi tidigare upplevt hur Per-Olsgården på några minuter fylldes till bristningsgränsen av frysande, fikasugna och något förvirrade skidåkare. De klädde om, fiskade och värmde sig, men mest av allt behövde de nog gå på toaletten, för kön utanför nedre plans enda toalett växte snabbt väldigt lång och snart höll det på att bli totalstopp i avloppet. Nästa år får nog arrangörerna ställa några bajamajor utanför pensionaten i Vallbo om det ska fungera. Vi hade också fullbokat på pensionatet redan innan loppet så det blev en bra besöksvecka minst sagt.
Efter att starten gått så blev det plötsligt lika tomt som det innan varit fullt, en märklig men lustig upplevelse. Kvar lämnade skidåkarna en massa roliga minnen, lite kvarglömda kläder, lite mackor och bullar som blivit över och helt FANTASTISKA skidspår som jag och Holger, några vänner, till och med våra barn och andra gäster kunde åka på helt fritt under hela resten av säsongen. Att vädret dessutom varit lika fantastiskt ända tills nu har inte gjort vintern sämre precis.
Om vi har åkt mycket skidor i vinter så har det blivit desto mindre med ridningen. Jag kan skylla det lite på att vi mest har unghästar på gården, men jag har nog inte varit så peppad att rida heller.
Jag törs nog säga att jag hellre rider på sommaren, och det har jag framför mig nu! Vi har redan sett de första tussilagoblommorna i dikena och snön tinar fort. Vi hälsar våren välkommen!
