Som ett exempel så kräver brandskyddslagarna att varje rum i pensionatet skall vara en egen brandcell. Det innebär att vi antingen måste klä alla ytor i rummen med dubbla gipsplattor, eller måla dem med svindyr brandskyddsfärg. Vi har också fått sätta in ett mycket dyrt brandlarmssystem, trots att det gamla fungerade bra som det var. Brandskydd är mycket viktigt, men andra myndighetskrav, som rör restaurangdelen, tycker vi är klart överdrivna. Där kan vi som exempel nämna att vi måste installera dyra fläktar i matsalen. Vi tycker att det räcker med att öppna ett fönster om vi har många gäster i matsalen, vilket vi har ca fyra veckor om året sammanlagt.
Vi vill förstås hålla huset i det skick som krävs, och vi vill kunna fortsätta att ta emot gäster till pensionatet, men vi har kommit till en gräns där vi känner att det inte hjälper hur mycket vi än bygger och jobbar med huset, det läggs bara ständigt nya krav på oss. Det är helt enkelt näst intill omöjligt att driva ett litet, gammalt fjällpensionat med låg beläggning enligt dagens standardkrav.
Vi har nu fattat beslutet att vi kommer att lägga ned restaurangen. Siffrorna i bokföringen talar sitt tydliga språk: den kostar mer än den ger. Vad vi däremot kommer försöka behålla, är möjligheten att ta emot både enstaka gäster och grupper upp till 30 personer med självhushåll eller med catering. Vår granne Vallbogården kommer att fortsätta ha sin restaurang öppen, vilket också ger våra gäster möjligheter att få gå dit och äta lagad mat. Vi kan eventuellt också erbjuda rum och frukost, där gästerna själva hämtar sin frukost ur ett kylskåp i matsalen. Hur det i slutändan kommer att se ut är ännu inte helt klart, en hel del arbete återstår innan vi ens kan säga att vi kan hyra ut rummen, men detta är vår ambitition i varje fall.
