Per-Olsgården

Nytt fint brandlarm

2012-02-11T12:42:00.002+01:00

Nu har vi fått ett helt nytt och fint brandlarm installerat på Per-Olsgården, allt för att vara up to date med de nya och strängare brandskyddslagarna. Det blev dyrt, men det blev bra! Brandskydd är komplicerat, dyrt men ack så viktigt när man driver hotellrörelse. Det är ingenting man vill tumma på kring bestämmelserna, eftersom det kan handla om liv eller död om en brand skulle inträffa.
Vi har gjort mer saker också, bland annat bytt ut ett antal rumsdörrar mot brandskyddsdörrar. En del saker återstår, som att vi måste bygga en ny utrymningstrappa från vandrarhemmet, men det måste få vänta till sommaren. Den gamla fungerar ju än så länge.
Det har varit en tuff väg till att komma så här långt, men nu är vi en god bit på väg i alla fall och det glädjer oss att vi kan erbjuda våra gäster ett väl brandskyddat boende, helt enligt bestämmelserna!

Hemma igen från Seychellerna!

2012-01-14T10:00:00.005+01:00

Nu är vi tillbaks hemma igen efter nästan en hel månads resa till Seychellerna, en liten ögrupp mitt i Indiska oceanen. Ända sedan vi köpte Per-Olsgården av familjen Deutschmann, som har bott och drivit hotell där, så har vi pratat med dem om att åka dit - och nu blev det av. Det var helt enkelt fantastiskt därnere! Det var Afrika när det är som bäst - varmt, blått vatten, grönt, inga farliga djur, ingen kriminalitet och en härligt blandad befolkning. Tänk, det var till och med slående vackert redan vid flygplatsen, det har jag aldrig varit med om tidigare!
Kontrasten mot Seychellerna, med dryga 30 grader i luften och lika varmt vatten och ibland 100% luftfuktighet, är ganska slående nu när vi kommit hem till Vallbo.
Holger är jätteglad åt all snö som vräkt ned, och har bara klagat LITE på all skottning. Nu har nämligen Trillevallen nyöppnat sin anläggning, och den är enligt Holger HELT FANTASTISK! Han tar numera varje chans att tillsammans med ungdomarna sticka dit och åka telemark, och kommer hem glad som en lärka.
Själv är jag väl inte lika entusiastisk över vintern och januari månad. Det är mörkt när jag åker till skolan och mörkt när jag kommer hem, besvärligt med motorvärmare som inte funkar och jag har inte sett hästarna i dagsljus sedan vi kom hem, men IDAG ska jag få se dem! Då försvinner säkert alla negativa tankar om vintern - jag längtar efter mina lurvpellar, men först ska jag lata mig lite till i egna sängen.

Sen höst i Jämtland

2011-11-06T11:09:00.002+01:00

Vi som bor i Jämtland är nog för varje dag som går mer förvånade över den långa och milda hösten. Vi kan fortfarande ha hästarna på bete, den lilla snö som tidigare föll på Middagsvalen är helt borta och jag ser fortfarande folk som ger sig ut med svamkorgar i näven.
I fjol hade vi redan i oktober ett tjockt snötäcke och i november var det flera gånger -30, så skillnaden mellan olika år kan vara väldigt stor.
På Per-Olsgården har vi annars påbörjat en större renovering/ombyggnad för de nya hårdare kraven på brandsäkerhet. Ett nytt larm ska installeras, dörrar har bytts ut och nya utrymningsvägar ska säkras. Min pappa har varit här i två veckor och hjälpt Holger att byta dörrar, men mycket arbete återstår och det kommer att kosta mycket pengar. En del åtgärder känns nödvändiga, medan andra blir nästan omöjliga att genomföra och det krävs både kreativa idéer och stor kunskap för att anpassa till ett gammalt hus som vårat. Vi har ju bara ett litet familjeföretag, det finns ingen riskkapitalist i bakgrunden som exempelvis en del hotell i Åre har, ändå har vi samma krav på oss som vilket hotell som helst.
Hur som helst - alternativet att strunta i alltihop och lägga ned verksamheten är inte det vi vill, därför tar vi nu ett krafttag och försöker ordna så att det går att driva vidare.

Ett paradis för hästarna

2011-10-30T17:14:00.006+01:00

Vi tror att det här är det närmaste ett hästarnas paradis som man kan komma. Varje morgon släpper vi just nu ut hästarna så att de får springa fritt på åkrarna runt Vallbo och beta på återväxten, och varje eftermiddag kommer de nöjda hem av sig själva då de vill dricka och äta lite hö och kraftfoder. Det är en sån lycka att se dem springa iväg och hoppa och bocka på de stora fälten, för att sedan fridfullt strosa runt och beta i solskenet.

Stora hästflyttardagen

2011-10-16T20:32:00.004+02:00

Idag flyttade vi hem alla hästarna från betet i Östra Vålådalen i strålande höstsol. Både hästar och människor var på gott humör.

Kursen för Michel Becker

2011-10-11T21:22:00.003+02:00

Även om jag inte red själv, så måste jag säga att kursen med Michel Becker gav oerhört mycket. Han hade först en clinic som jag var med på, och jag gillar hans tankar därför att han har teoretisk och historisk bakgrund till det han säger.
Sedan visade han praktiskt vad han menade genom att rida nästan alla kurshästar, och sedan instruera deltagarna på sina hästar.
Konceptet bygger på Philippe Karls principer, och det går ut på att inte på klassiskt vis rida hästen "på tygeln". Hästen får inte hänga sig på bettet i en onaturligt böjd nackposition, utan måste finna sin egen balans. Alla hästar började både gå mycket bättre och de såg mycket mer avslappnade ut än från början, det var nästan som att det skedde ett under med varje häst, och även ryttare!
Jag är tacksam att ha fått ta del av Michel Beckers budskap, och ser fram emot när jag själv får rida på kurs för honom! Den här gången fick jag nöja mig med att lyssna då och då och att få titta genom fönstret, för någon måste ju laga mat åt alla kursdeltagare, och den här gången var det jag!

Vår tupp är död

2011-10-05T20:12:00.003+02:00

Vi har haft höns i tre år nu, vilket har varit oerhört trevligt på alla sätt. Vi inser också att vi haft en del tur, eftersom vi tills i år inte blivit av med en enda höna trots att vi haft dem lösa utan hönsgård ända tills nu. Om man har höns på det sättet, måste man räkna med att det kan komma hundar och andra djur som tar en och annan höna.

Nu har det hänt, två gånger till och med. Det är jakthundar som kommit bort från sin hundförare som hittat sig hit. En gång tog de en höna, och nu igår blev det får fina fina tupp som fick sätta livet till.

Vi hade bara en tupp, så nu blev hönsen väldigt vilsna och och otrygga utan sin ledare som visade dem mat och varnade dem när någonting var på gång. Holger är dock en handlingens man, och inom några timmar hade han fått tag på en ny tuppkyckling inom rimligt avstånd, i Offerdal. Våra höns är ju renrasiga Hedemorahöns, så ingenting annat duger och vi hade tur nog att få tag i en riktig genbankstupp.

Friden är alltså snabbt återställd, och dessutom så får vi in nytt friskt blod i hönsflocken, något som efterhand annars skulle blivit ett problem, eftersom tuppen började bli far till väl många hönor som han sedan kanske skulle parat sig med...inte bra alls. Slutet gott allting gott, med andra ord!

Ridkurs för Michel Becker på Per-Olsgården

2011-09-18T08:01:00.003+02:00

Välkomna med din häst eller utan till kurs och clinic med Michel Becker, en känd instruktör som bl a är verksam på Wiesenhof i Tyskland sedan många år, samt även på Island.
Gå gärna in på Gneisti islandshästförenings sida på Facebook, där Katarina Wiklund skriver mer om kursen.

Hösttider=svamp- och bärtider.

2011-08-24T20:04:00.004+02:00

Så var det åter dags för skördetider, och med den...kantarellsjukan! Denna gång yttrade den sig som en stark lust att hitta ett nytt, närmare ställe att åka eller gå till för att hitta de åtråvärda svamparna. Tänk, vi hittade en hel massa kantareller i Stensdalen, endast en mil att åka och ca en, visserligen mycket besvärlig, mil att gå! Holger travade före med stora steg och GPS:en i handen, och jag traskade efter med andan i halsen för att inte tappa bort honom över myrar, stock och sten. Väl uppe på fjället dröjde det inte länge förrän vi hittade de första gulingarna, och innan vi gick ned hade vi plockat 11 liter. Fantastiskt! Vad mer kan man begära?

Samtidigt som kantarellerna hägrar, så måste vi också hinna med lite bär. Vinbären har vi mutat Sofia att plocka mot betalning, och blåbären håller vi på att missa på grund av kalla nätter. Vi hoppas hinna med lite lingon också innan snön kommer. Men det där kommer liksom lite vid sidan av! Det viktigaste är trots allt kantarellerna, som man bara MÅSTE ägna hela dagar åt att maniskt söka efter.

Bröllop

2011-08-15T10:43:00.002+02:00

I helgen har vi haft bröllopsfest här på Per-Olsgården, efter att Annika och Kenny vigts i Vallbo lappkapell. Brudparet har blivit våra vänner efter att de i många år varit scoutledade för Blå Hajken, en längre fjälltur som anordnas varje sommar med utgångspunkt på Per-Olsgården.
Det känns särskilt hedrande och roligt att få ha arrangerat just deras bröllop.
Tack Annika och Kenny, lycka till och hoppas vi ses snart igen!

Slåttanna!

2011-08-02T18:53:00.004+02:00

Efter att ha köpt allt hösilage till hästarna, har Tova trots Holgers protester i sommar beslutsamt genomfört köp av ett antal maskiner för att kunna skörda eget hö på de åkrar vi förfogar över. Här är bild på Per-Olsgårdens första egenproducerade rundbal!

Vår vän Jens, som är den mest motorkunnige personen på gården för tillfället, har tagit kommandot i det svåra att lära sig hur man gör sånt här rätt. Det är många saker som ska fungera och många moment som ska klaffa.

Jag går mest runt och är nervös och försöker hålla humöret uppe på de båda herrarna på bilden med att skämma bort med god marktjänst.

Sommarlov

2011-06-20T20:19:00.002+02:00

Nu har både jag, barnen och hästarna fått sommarlov, och det firar jag med att istället för skolvärlden helt gå in i bondevärlden. Mitt senaste projekt är att skaffa diverse maskiner för attt kunna göra egna rundbalar till hästarna. Vi har med åren fått en del åkerplättar som vi kan ta hö på, och sedan vi slutade med hingststation så behöver vi inte allt bete heller. Så varför inte försöka producera lite eget hö?

Holger är måttligt road, men protesterar än så länge inte alltför högljutt, vilket jag tar som ett medgivande inför hela projektet. Det krångliga är ju att jag är helt beroende av hans hjälpinsats för att detta överhuvudtaget ska bli möjligt, så det gäller att prata snällt med honom ett tag framöver ;-).

Naela har fått föl!

2011-06-01T18:45:00.004+02:00

Äntligen, efter flera års paus, har det fötts ett föl här på Per-Olsgården igen! Naela fick ett välskapt stoföl igår morse, pappan är Kjarkur från Kåbäcksängen, en hingst som ägs av Västeråsens islandshästar http://www.vasterasen.se/ . Kjarkur har precis det man önskar av en islandshäst, kanonlynne och en fantastisk tölt! Naela har likaså tölten som sin bästa gångart, så vi tror att det kan bli en liten töltmoppe av den här damen.

Pigg som hon är så rör hon sig hittills mest i galopp och allt går jättebra för Naela och hennes unge. Det är fantastiskt hur hästar bara "kan" allting när de får föl. Naela ser hur cool som helst ut fast hon är förstföderska. Diar, låter fölet vila, vaktar lagom mycket och ser bara allmänt nöjd ut.

Om cirka en månad kommer nästa föl enligt beräkningen, då är det Skuggalisa som betäckts med Garri frá Reykjavik.

Hyr ett fjällpensionat till jul!

2011-05-08T20:15:00.008+02:00

Innan vi köpte Per-Olsgården 1997 visste jag knappt att det utanför Afrikas kust finns en ögrupp som heter Seychellerna, men tack vare familjen Deutschmann, som sålde gården till oss, har Seychellerna varit på tal lite då och då. De bodde nämligen där i många år och drev ett hotell, innan de återvände till Sverige.

Vi blev snabbt vänner med familjen Deutschmann och det har utvecklat sig så att de nästan blivit vår andra "familj", vi träffas ofta. Vi har länge pratat om att följa med Mats och Sara Deutschmann och deras barn (som är i våra barns ålder) Till Seychellerna för en längre semester, och NU SKA DET BLI AV!

Den 14/12 till 8/1 kommer vi att vara bortresta på den längsta semestern i vårt liv.
Vi har folk som kommer att ta hand om hästar och gård, men vi tänker också att det under den här tiden finns ett ypperligt tillfälle för en grupp, stor familj, församling eller några vänner att hyra hela Per-Olsgården! Det finns totalt 50 sängplatser, ett stort restaurangkök, matsal för 70 personer och en hel del andra utrymmen att tillgå. Vi är öppna för alla förslag ifrån intresserade, det är bara att ringa eller maila med frågor och förslag. Bäst vore det förstås om någon ville hyra hela stället i tre veckor, men vi är också öppna för att hyra ut endast över jul -nyår eller liknande.

Hör av er vid intresse! Mail perolsgarden@valllbo.nu

Tel 0647-35200

Holger mobil 070-6028254

Tova mobil 070-2306382

Hälsn Tova och Holger

Lämmelår!

2011-04-24T09:24:00.004+02:00

För någon vecka sedan dök den första lämmeln upp, irrandes på vägen. Nu ser man dem överallt, springandes på gården, liggandes döda på vägen och sittandes skrikande i försvarsställning när man kommer för nära. Söta är de, men de gillar inte närkontakt med människor. Synd också att så många blir överkörda.

Södra Årefjällens turistförening- kvalitetssäkrade skidleder

2011-03-13T08:40:00.005+01:00

Just nu är det högsäsong för vintern, och det råder finfina snöförhållanden i Södra Årefjällen. Vare sig man vill åka utför eller på tur så är variationsmöjligheterna fantastiska. Utförsåkning finns förstås i Åre men även i Trillevallen och Vålådalen. Pisterna är många och välpreparerade som vanligt.

Nytt för i år är att Södra Årefjällens turistförening tillsammans med Länsstyrelsen och Åre kommun nu gjort en gemensam satsning på 20 kvalitetssäkrade skidturer i Södra Årefjällen, där spåren är dragna och välmarkerade. En guide till turerna, som är märkta med olika svårighetsgrader, finns att hämta på de flesta turistanläggningar i området. Man kan också besöka hemsidan http://www.sodra-arefjallen.se/

Sportloven pågår för fullt

2011-03-01T19:03:00.002+01:00

Nu är vi mitt inne i säsongen, och har fullt hus för tredje veckan på Per-Olsgården. Allt flyter på och det är skönt att det inte är så kallt ute. Förra året vid samma tid fick Holger stiga upp på nätterna och elda, vilket var mindre kul. Med en rysning tänker jag på hur vi då hade problem med frusna vattenledningar till både lillstugan och till stallet, hur vi bar vatten till åtta hästar från diskbänken och hur vi fick vattenskada i ett nyrenoverat rum.
Peppar peppar, i år verkar allting fungera bättre!

Säsongen har börjat

2011-02-15T21:38:00.003+01:00

Just nu pågår sportlovsveckorna för fullt i Sverige, och först ut är södra Sverige med sportlov vecka 7. Detta innebär för det mesta fullbokade veckor för alla gårdar och hotell i Åredalen, så också Per-Olsgården. För närvarande har vi en ungdomsgrupp från Småland här, och v. 8 och 9 har vi två finska grupper, som vi har samarbetat med i minst 10 år.

Alltid trevligt med gäster, och jag tror de får riktigt bra skidåkning om man har överseende med det blåsiga vädret. Snötäcket ligger i alla fall tjockt och mjukt, och lockar till härliga åk på Skutan. Holger föredrar turåkning, och han har redan fått många härliga turer i vinter.

Ny häst i flocken

2011-01-19T07:15:00.005+01:00

Vi har fått tillökning i hästflocken i Vallbo, av Katti Wiklunds fine Gári, en vacker häst som ger lite färgtillskott till gruppen. Han smälte direkt in genom sitt lugna men självsäkra sätt, och blev accepterad direkt av de andra. Fint!

God Jul och Gott Nytt År

2010-12-24T08:56:00.004+01:00

Vi önskar alla våra gäster, vänner och släktingar en riktigt God Jul!

Ny kallvinter

2010-12-22T18:36:00.003+01:00

Det verkar inte bättre än att det blir en ny kall vinter, ungefär som den förra. Bara den skillnaden att det kom ännu tidigare i år! Vi hade -30 flera gånger redan i november, och igår hade vi som kallast -32,4.

Det är inte kul när vattenkoppen till hästarna fryser och även vattnet till lillstugan. Vi får hålla tummarna att den nygrävda vattenledningen till stallet håller måttet så vi inte hamnar i fjolårets mardrömsscenario: att dagligen få bära vattenhinkar från huset ut till stallet åt åtta hästar i tre månader!

Men, man ska ju inte vara pessimist. Övriga delar av familjen blir bara glada när snön faller så att de kan ägna sig åt favoritsysselsättningen: skidåkning! Dessutom är de kallaste dagarna också de allra vackraste.

Renovering pågår

2010-12-05T20:16:00.003+01:00

Per-Olsgården är just nu en byggarbetsplats, då Holger slagit på stort och renoverar entrén och TV-tummet uppifrån och ned. Det blir så fint, men det tar mycket tid och hela huset är ett kaos med byggmaskiner i matsalen varvat med staplade möbler. Inga problem tycker frugan, som tittar bort och försöker smörja maken med god mat och glada tillrop då och då.

Ny entrédörr på Per-Olsgården

2010-11-05T14:41:00.002+01:00

Holger har alltid varit en arbetsmyra, men just nu är han "värre" än någonsin! En av sakerna han gjort, är att byta den bedrövliga entrédörren på Per-Olsgården, och i och med den så fick hela gården ett trevligare intryck. Nya projekt väntar, till exempel renovering av hallarna och TV-rummet, men det är bäst att inte skriva för mycket om sådant man TÄNKER göra, utan bättre är att visa något man redan gjort!

Lite sommarminnen

2010-10-02T20:21:00.008+02:00

Tova på lingonplockartur vid Håckrensjön

Med Joanna och Bigge på jättehärlig hösttur Vallbo- Bäverkroken- Fångåmon.

Sommaren 2010 blev vi höbönder med nyinköpt slåttermaskin

och hövändare. Resultatet blev en knökfull hölada, vilket känns

riktigt bra!

Sofia och Tova på mamma-dotter- vandring till Bäverkroken

i juli, där vi såg en bäver som simmade under hängbron.

Mycket fin och speciell sten vid stigen till Bäverkroken. Lägg märke

veckningarna vid kanten, och trädet som växer mitt i stenen!

Tova och Naela gör tävlingsdebut

2010-09-13T20:35:00.005+02:00

Lite roligt att visa några bilder på Naela och mig när vi gjorde tävlingsdebut på Gneisti Open Wången i slutet av augusti. Nu är det ett minne blott och Naela har fått av sig skorna och går på höstbete och väntar på nästa års spännande händelse: att hon ska få sitt första föl!

Huginn har flyttat till Brunflo

2010-09-05T20:40:00.003+02:00

Vår uppfödning Huginn från Vallbo, e. Flipi från Österåker u. Blika frá Vallanesi har för en vecka sedan sålts till familjen Sjödin i Brunflo. Vi får flera glada rapporter, som att han t ex inte alls var rädd för tåg eller långtradare när de mötte tåget, att han blivit väl accepterad i flocken och att han i allmänhet sköter sig exemplariskt. Det känns alltid lite vemodigt att sälja en så fin häst, men jag vet att han får det jättebra dit han kommer och fömodligen blir mycket mer ompysslad där än hos mig. Det är förstås också roligt att få höra att en häst man fött upp och följt under uppväxten, fungerar så bra när han kommer till sitt nya hem.

Huginn är inriden och vidareutbildad av Malin Bengtsson på Västeråsen och ett gott exempel på att det är väl värt pengarna att satsa på unghästens uppväxt och uppbildning.

Roliga händelser med hästarna

2010-08-23T20:49:00.003+02:00

Ibland är det bara roligt att ha hästar, och tur är väl det, annars skulle man kanske lätt ge upp när man har perioder med motgångar. I en period har vi haft motgångar med hästarna, vilket kulminerade med att vi fick ta bort vårt älskade sto Litla-Raud som drabbats av fång i december.
Nu har det hänt flera roliga saker, till exempel att bägge stona (Skuggalisa och Naela) som jag skickade på betäckning, nu är konstaterat dräktiga med sina respektive hingstar, och nu går här hemma i hagen och mår gott!
En annan rolig sak, är att jag och Naela var på vår första tävling tillsammans i helgen! Naela som för första gången satte sin fot på en ovalbana, skötte sig med den äran vilken resulterade att vi fick rida en jätterolig A-final i T8, en töltklass.
Naela är ju dräktig, så nu blir det bara motionsridning i några månader, tills magen blir för stor.

Väntans tider

2010-07-26T21:03:00.002+02:00

Naela är konstaterat dräktig med Kjarkur men Skuggalisa tog sig inte vid första betäckningen med Garri, fick jag veta idag. Tråkigt förstås, men säsongen är inte slut än så vi har några chanser till på oss att få henne dräktig. Ger man sig i leken får man leken tåla! Att skicka stona på betäckning är en sak, att få hem dem dräktiga en annan...

Bägge stona är betäckta

2010-07-13T14:02:00.006+02:00

Nu är bägge mina ston betäckta av "sin" hingst; Skuggalisa med Garri frá Reykjavik och Naela med Kjarkur från Kåbäcksängen. Bilderna är tagna av den utmärkta fotografen Ulrika Forsstedt.

Återstår att vänta på ultraljud och hoppas på att de har blivit dräktiga!

Här hemma går för tillfället bara tre unghästar och det innebär en ovanligt lugn hästsommar! Det är förstås lite tråkigt att inte ha någon häst att rida på i sommar, men i augusti kommer de förhoppningsvis hem så att jag hinner rida lite innan det blir vinter igen.

Ston till betäckning istället för turridning

2010-06-22T09:45:00.003+02:00

Vi har haft några trevliga somrar då vi erbjudit turridning i de fina omgivningarna runt Vallbo, men i sommar har vi beslutat att ta paus från turridningen, eftersom det helt enkelt kommer att saknas ridbara hästar.

Jag har länge varit mycket avelsintresserad, och äger idag två fina egenuppfödda ston, Skuggalisa och Naela. Bägge stona skall få åka till Gudni och Lena i Västeråsen, www.vasterasen.com

där Naela skall få träffa Kjarkur från Kåbäcksängen. Kjarkur är Lenas hingst, och han uppfyller allt man kan önska hos en islandshäst. Jag har själv fått provrida den hingsten, och fick en fantastisk töltupplevelse. Han har dessutom ett kanonfint lynne.

Skuggalisa, på bilden ovan, skall betäckas med Garri frá Reykjavik, världens högst bedömda islandshingst som kommit till Jämtland ända från Danmark. Garri har en fantastisk meritlista och har dessutom visat sig vara en mycket god avelshingst då han fått många högt bedömda avkommor redan.

Litet djurbarn

2010-06-12T13:25:00.002+02:00

Får jag lov att presentera Vallbos nyaste invånare! En enda liten gullig, gul kyckling blev det av de fyra ägg hönan ruvade på. Bilden togs på premiärturen utomhus. Mamma höna är MYCKET aggressiv och skyddar sin lilla med allt hon har.

Borta bra men hemma bäst

2010-05-24T19:22:00.002+02:00

Nu har vi haft semester en vecka och bott lyxigt på Kreta, där det var strålande sol och fullt "badbart" i havet. En liten hastig besvikelse när vi kom hem över att det nästan inte alls hunnit bli grönt här i Vallbo byttes snabbt med den där känslan man alltid får när man varit bortrest ett tag: borta bra men hemma bäst!

Vedkapning hör våren till

2010-05-06T07:22:00.003+02:00

Nyss låg ett berg med björkstockar utanför stallet, och nu efter en veckas intensivt kapande har vedlasset på 65 kubik omvandlats till en våldsam hög med kapad ved. Holger sliter till långt in på kvällarna, ungdomarna hjälper till och jag - kommer hem och berömmer arbetsinsatsen.

Nästa vinter har Holger gett sig den på att inte hamna i en liknande situation som vi hade i vintras, då veden som skulle räckt en hel vinter tog slut i januari.

Huginn från Vallbo

2010-04-18T09:21:00.002+02:00

Huginn har kommit hem, efter att ha tillbringat ett år hos fodervärd uppe i Umeå. Han var i god form när han kom och verkar ha haft ett bra år. Väl hemma i flocken igen blev han lite åthutad av ledarhästarna, men efter ett par dagar är han väl integrerad och äter ur samma höhögar som några kompisar. Så blir det ofta när man släpper in en häst som varit borta från flocken ett tag, men som ändå känner de hästar han kommer "hem" till.
Jag var lite nervös inför själva släppet, eftersom han och ett par andra hästar är broddskodda. Det KAN hända olyckor med broddsparkar, jag har en gång hittat en häst med brutet, avsparkat ben i hagen och vill inte uppleva den synen en gång till. Ibland har jag efter den erfarenheten dragit av bakskorna på hästarna inför släpp av nya hästar i flocken, men den här gången valde jag att ha is i magen och lita på min tro att det skulle gå bra ändå.
Lyckligtvis gick det bra, och nu tror jag att jag kan andas ut. Idag ska vi rida Huginn för första gången, vilket känns riktigt kul och spännande. Återkommer med bilder!

HÄRLIG PÅSK

2010-04-04T09:08:00.003+02:00

Påskhelgen ser ut att bli väldigt lyckad; strålande sol, god påskbuffé igår och huset fullt med gäster! Idag kommer till och med "kommandoran", dvs jag själv att få komma ut en stund. Det blir en tur till Grönvallen på skidor med barnen, innan det är dags att laga söndagkvällens middag. Härligt!

Snart är det påsk!

2010-03-28T10:39:00.004+02:00

Tiden rusar fram och vi har haft en bra säsong hittills. Nu är det bara "finalen" kvar och det är påsken! Det är i det närmaste fullbokat på Per- Olsgården men vi har några rum kvar att hyra ut. Vi kommer att ha läcker påskbuffé som vanligt och hälsar alla som vill välkomna till den.
Snöläget är stabilt och fina spår ut i fjällvärlden finns dragna.

Naela från Vallbo

2010-03-11T07:15:00.004+01:00

Det fina med de isländska hästnamnen är att det finns lite gratis reklam för den egna uppfödningen inbyggt i namnet på hästen, i och med att gårdsnamnet oftast finns med på slutet. Reklam blir det förstås först när den egna uppfödningen blir bra, annars kan det lika gärna få motsatt effekt.

En liten dam som bidrar till reklam "uppåt" är nog Naela, vår "brosch" som namnet betyder på isländska. Så här rör hon sig naturligt. Visst kan hästarna se lite larviga ut när de töltar runt i hagen som på bilden, men att de naturligt har så mycket mjukhet i kroppen och så lätt för tölt som unghästar känns alltid lovande.

Just nu är hon på träning hos Malin Bengtsson, www.toltkraft.se, som rapporterar att hon är pigg som attan och att tölten är bottenlös, dvs hon kan gå mycket fort i tölt utan att slå upp i galopp. Kul att höra tycker en stolt uppfödare.

Sportlov för jämtarna

2010-03-09T09:02:00.002+01:00

Den här veckan har vi själva sportlov, och både barnen och mamman har ledigt från skolan. Vi har några gäster, men får säkert också lite egen tid till skidåkning och ridning. Vädret lämnar lite mer att önska, det är snö och blåst för närvarande, men som mina vänner i skolan skämtsamt brukar säga: det är alltid vackert och kallt v. 9, "Stockholmsveckan", medan vi själva får dåligt väder v. 10.

Grupper från Finland

2010-02-28T07:45:00.003+01:00

Vi har länge haft ett samarbete med med ett kyrkligt ungdomsförbund i Finland, som varje år skickar hit grupper över sportloven. Så även i år! Gruppen som var här vecka 8 fick en riktigt kall sportlovsvecka, men tappra som de är klagade de inte det minsta utan åkte skidor i Åre varje dag.
I kväll kommer nästa finska grupp, vi får hoppas att temperaturerna håller sig lite mildare för dem.

Kyla igen!

2010-02-22T22:32:00.003+01:00

Nej nu börjar jag tröttna på den här kalla vintern! Allt kretsar runt kylan; Holger har eldat en halv veckas vedförråd på två dagar, traktorn startar inte, hästarnas vattenkopp fryser och hönsens ägg hade i morse, då det var -35 ute, frusit fast i redena och spruckit!
Ikväll är det redan - 33 så det är väl samma visa i morgon.

Håll dig ung i sinnet - arbeta med ungdomar

2010-02-15T08:35:00.005+01:00

Holger och jag trivs med att ha människor omkring oss. Frågan är om det är medvetna eller omedvetna val vi gjort, men hur som helst så arbetar vi hela tiden med människor. Vi är pedagoger bägge två och driver ett pensionat dit det kommer många människor. Så tur är väl det att vi trivs med det- annars skulle det nog bli vissa problem.
Särskilt roligt är det att arbeta med ungdomar! Deras glada pladder, deras bus och stoj och deras öppenhet - gör att jag själv känner mig yngre i sinnet än vad jag är. Att se alla glada ansikten när jag kommer till skolan på morgonen gör mig själv glad och på gott humör.
Riktigt kul blir det också när vi får hit ungdomsgrupper till Per-Olsgården! Trevliga, glada och obekymrade ungdomar kommer i de närmaste tre veckorna att "ockupera" vårt hus, med allt vad det innebär. Visst, en massa jobb blir det, men vad gör det när stämningen är på topp!

Vintersäsongen drar igång på riktigt

2010-02-08T20:40:00.002+01:00

Till helgen drar vi igång med ett konfirmationsläger, då bland annat hundspannsåkning står på programmet för konfirmanderna. Direkt när de har åkt på söndag efter lunch, blir det till att "vrålstäda" hela huset för att sedan ta emot årets första jättestora sportlovsgrupp. Det blir med andra ord en rivstart på säsongen! Alla sportlovsveckor är fullbokade, och bokningsläget ser för övrigt bra ut ända fram till påsk. Om ni vill åka hundspann går det bra att åka från Vallbo, se Ottsjö hundspannsturer: www.hundspann-z.se/ottsjo

Vi kan också göra arrangemang där vi kör lite större grupper till fjälls med hundspann och skotertaxi.

Tjejen som ville för mycket

2010-01-29T20:32:00.002+01:00

Hur man än gör så räcker tiden inte till. I vinter har jag tänkt åka skidor minst tre gånger i veckan, rida minst lika många gånger i veckan och samtidigt hinna vara en duktig hustru, mamma, lärare, familjehemsföreståndare, pensionatsvärdinna och hästägare.
Dessutom håller jag på att uppgradera min lärarexamen med en c-uppsats i pedagogik. Så där lite vid sidan av liksom.
Alla saker som måste göras - ja de måste ju bara göras. Men de där roliga sakerna man vill göra
- varför hinner man inte med dem? Det har inte blivit mycket ridet och inte heller mycket skidåkt, fast jag älskar det och vet att jag blir mycket trevligare och gladare om jag får hålla på med det där.
Det är så mycket som är kul och livet är ju roligt när det går i rasande fart, men tänk om jag nån gång kunde få känna efter och tänka att idag, ja idag har jag gjort ALLT som skulle göras och nu FINNS det inget mer att göra!

Personligt rekord i hovverkning

2010-01-21T21:31:00.002+01:00

Förra veckan verkade jag hovarna på alla sju hästarna som bor hos oss på Per-Olsgården. En dag var jag tjurig och verkade fyra hästar på en dag, och det kändes i kroppen efteråt!
Mitt personliga rekord i hovverkning är nio hästar på en dag, men då var jag MYCKET yngre och i mycket bättre form än jag är nu. Så ärligt talat känner jag mig lite fåfäng och mallig över att vara "still going strong" på den fronten! Girlpower!

Kylan har släppt en aning

2010-01-09T20:22:00.002+01:00

Idag var det bara -15 dagtid, och för första gången på flera veckor fick jag inte ideligen springa och tina upp hästarnas vattenkopp eller fylla på varmvatten åt hönsen. Det har verkligen varit kallt länge och vi har haft det kämpigt en tid, men nu hoppas jag att det har vänt!

Vallbo från ovan

2010-01-07T22:46:00.003+01:00

Så här ser Vallbo ut från Middagsvalen, som syns i skuggan. Bilden har dock inte tagits i år, för ingen av oss skulle få för sig att bestiga valen i de temperaturer som råder just nu.
Situtationen är oförändrad förutom att vi fått tag på ny ved, så det går åt rätt håll i alla fall.

KALLT

2010-01-06T09:49:00.003+01:00

Nu har kylan verkligen tagit ett grepp om oss här på Per-Olsgården. Igår kväll blev vi helt utan ström till ladugården och lillstugan, och den enda förklaringen måste vara att markkabeln från stora huset till stallet helt enkelt har gått sönder på något vis.
Nu är det provisoriska lösningar som gäller tills vi får hit elektrikern som inte är anträffbar eftersom det är helgdag. Vi har dragit en vanlig elkabel över gården och kopplat om så att vattnet inte fryser i stallet, och i morse lyckades jag faktiskt få igång hästarnas elvattenkopp! Alltid något att glädja sig åt.
Om det är som vi tror, så kommer elektrikern måsta dra en ny kabel över mark i vinter så att strömmen fungerar, sedan får vi gräva om i sommar.
I lillstugan är läget dystert. Värme får vi dit, men vattnet har frusit och vi har ännu inte lyckats få igång systemet. Fortsättning följer...
Ett annat problem som tornat upp sig är att vi förmodligen kommer få slut på ved i februari om det fortsätter vara så här kallt! Holger eldar för fullt hela dagarna och lagret krymper oroväckande snabbt...vi har ännu inte lyckats hitta någon vedförsäljare som har ved i lager, så är det någon som vet någon så hör gärna av er!!

Gott Nytt År!

2009-12-31T10:31:00.002+01:00

Snön gnistrar och glimmar...Idag har vi bara -7 grader här i Vallbo. Vill bara sända en tanke till den häst vi förlorade för ett antal år sedan till följd av nyårsraketer. Hon dog av stress ett par dagar efteråt. Efter det anser jag att fyrverkerier är ett otyg som borde förbjudas av flera skäl.
Djuren lider, människor skadas varje år och det är dessutom dyrt och helt onödigt.
Jag tycker rentav att det är omoraliskt att använda fyrverkerier! Världen svälter och vi gottar oss och vräker ut miljontals kronor varje år på detta. Nej, stopp för allt vad fyrverkerier heter!

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR!

2009-12-24T20:40:00.003+01:00

Vi önskar alla våra gäster och vänner en God Jul och ett Gott Nytt År!
Dagens bild föreställer Vallbo lappkapell. De närmaste dagarna kommer det att hållas två dop i kapellet, med efterföljande måltid hos oss på Per-Olsgården.

Världens bästa Litla

2009-12-19T23:26:00.001+01:00

Jag lyckades inte få fram någon bild på Litla -Raud i förra inlägget.

Litla-Raud från Hugsnäset in memorian

2009-12-18T20:01:00.003+01:00

Vår allra mest älskade häst Litla- Raud finns inte mer. Efter att ha pendlat mellan hopp och förtvivlan i nästan ett år, kom vi idag till vägs ände och fick ta bort henne. Hon drabbades i april av fång kombinerat med någon slags allergi. Allas vår Litla som aldrig varit sjuk eller halt blev plötsligt jättedålig och fick tillbringa större delen av sommaren i box.
Vi bestämde oss för att behandla henne på alla sätt för att om möjligt se om det skulle gå att rädda henne, men när hon nu fick ett nytt återfall mitt i vintern utan rimlig förklaring, fanns det ingenting mer att göra.
Litla var världens bästa häst. Alltid 100 % - igt ärlig i allt man begärde av henne, alltid klok och uppmärksam var hon flockens självklara ledarsto.
Tomrummet efter henne är stort både i hästflocken och för oss människor, men hon är i ljust minne bevarad och slipper nu plågas mera.

Säsongen 2010

2009-12-10T17:31:00.002+01:00

Vi har ett hyfsat bokningsläge inför säsongen 2010, som brukar börja på allvar vecka 7, då sportlovsveckorna inleds. I år har vi dock flera grupper inbokade redan i januari, så det blir spännande att se hur det blir i mars och april. Dock lyser snön med sin frånvaro än så länge och temperaturen ligger oftast runt nollstrecket. Det är lite tråkigt men samtidigt ganska skönt, man glömmer lätt hur besvärligt det kan vara med framkomligheten när snön vräker ned som värst.
I Åre börjar man prata om snögaranti, men vi tar det fortfarande lugnt och vilar i tron att det nog ordnar sig med snön i år också, precis som alla andra vintrar.
Kung Bore, välkommen hit!

Advent

2009-11-30T20:52:00.003+01:00

Advent. Nu har björnen definitivt gått i ide och det känns faktiskt lite som att vi själva gjort det samma. Hästarna är avskodda och tillbringar dagarna med att strosa runt i hagen och äta. Hönsen vill inte längre gå ut och picka på den snöklädda marken och jag själv finner mig alltför ofta i liggande ställning på sängen TV- tittandes med en tekopp och en filt över benen. Att Discovery channel och Kunskapskanalen kunde bli så intressant att följa trodde jag inte ens själv!

Skridskoåkning på Nulltjärn

2009-11-15T15:17:00.004+01:00

Idag åkte jag, Irina och Sofia skridskor på Nulltjärn och det var hur härligt som helst! Visst var det lite ojämn is här och var på grund av snön, men vad gör det när solen strålar och det är helt vindstilla ute?
Vi fick efterhand ta av oss både jackor, mössor och vantar för att vi blev så varma, men oj vad kul det var! Särskilt för lilla mamman, som inte stått på skridskor på 25 år var det ett riktigt spännande äventyr. Sofia fällde en rolig kommentar som får illustrera nivån på min åkning: Mamma nu är det som att du är barnet och jag är den vuxna". Är det inte underbart så säg?

Tävlingshästen Trolla

2009-11-09T09:01:00.002+01:00

Igår kom en mycket stolt och nöjd Martin hem från sitt livs första tävling med världens bästa Trolla. De gjorde debut i Skogskörnings- DM (tror jag att det var) i Spikbodarna utanför Östersund. Martin, som inte har hållit på så länge med skogskörning men som har världens bästa läromästarinna i Trolla, hade anmält sig till nybörjarklassen.
Väl där så visade det sig att de var de enda anmälda i nybörjarklassen, så då fick de vara med bland veteranerna. De kom TREA av sju anmälda!! Är inte det en debut att vara stolt över så säg? De gjorde Lunnebänk som jag inte riktigt kan förklara vad det är, de vände över stockar och allt möjligt, och de var snabbast av alla!
Trolla är ju världens coolaste häst, men trots det är hon het både att rida och köra. Desto mer kan då beundra både Martin och Trolla för att de uppenbarligen ändå lyckades hålla nerverna under kontroll och klara alla moment, trots att hon var het och låg på.
Själv var jag tyvärr inte där och tittade, men det hade varit väldigt roligt att se hästarna användas i skogen så som man gjort i alla tider. Nästa år kanske det blir repris? Då ska vi vara där med en hejaklack från Vallbo!

Nu snöar det på riktigt

2009-11-05T15:09:00.002+01:00

Efter att i slutet av september ha drabbats av ett plötsligt snöfall där snön också låg kvar i flera veckor, har vi de senaste veckorna haft bara vägar och fält här i Vallbo. Men just nu snöar det ganska rejält och den här gången har nog snön kommit för att stanna. Vi har i stort sett förberett oss för vintern. Alla staket är nedtagna, potatislandet är röjt, vinterhagen till hästarna är fixad och hönsen har ett fint hus att vara i.
Jag brukar alltid gruva mig inför snön och den mörka vintern, men den här gången känns allting ganska bra ändå. Vintern kan komma, vi är beredda.

Vi har skaffat höns!

2009-11-01T09:26:00.003+01:00

Efter att ha väntat och letat hela sommaren, har vi äntligen fått hem dem: våra äkta Hedemorahöns!

Vi har pratat om det i flera år, men först i sommar kom vi till skott och byggde om en del av ladugården till hönshus. Vi trodde att det minsta problemet sedan skulle vara att få tag i lämpliga höns, men det visade sig inte alls vara så lätt.

Efter mycket om och men fick till slut Holger kontakt med en person i Alsen som ägnar sig åt uppfödning av djur av olika lantraser, så för någon vecka sedan hämtade han hem fem hönor och två tuppar av gammal svensk Hedemoraras. De har allihop olika vackra färger och är jättefina tycker vi.

Igår var de ute för första gången och det var så roligt att se dem gå runt på gården och picka efter mat. Katterna verkar måttligt intresserade, som tur är. Hästarna tittade nyfiket på dem från hagen, men tog det hela med ro. Långsamt håller vi på att få värsta djurfarmen här i Vallbo! Holgers nästa projekt är en fjällko. Det vore jättekul, men nånstans hoppas jag ändå att det dröjer ett tag innan han hittar en sån;-).

Värdet av en god revisor

2009-10-27T20:54:00.002+01:00

Nu när jag är i Härnösand kommer jag osökt in på ämnet företagsekonomi och revisorer, eftersom jag brukar bo hos Sara och hennes familj när jag är där. Sara driver revisionsbyrån Revidacta AB i Härnösand med nio anställda. Vi är kunder där och har allt sedan vi blev det fått bättre ordning på vårt företags ekonomi. Tack vare handfasta råd från dem så rullar det nu på ganska bra numera.
Nyligen har Revidacta öppnat en filial i Åre, och kommer att ta emot nya kunder där. Jag kan varmt rekommendera dem som revisionsbyrå för den som driver företag! Se deras hemsida www.revidacta.se som är under uppbyggnad men snart färdig att besöka.

Alla tillfälligt utflugna ur boet

2009-10-26T19:31:00.002+01:00

För närvarande är hela familjen spridd på flera håll. Jag och Jonathan är i Härnösand där jag pluggar nordiska språk och Jonathan hälsar på en kompis, Holger är i Tyskland och hälsar på sina föräldrar och Sofia är hos våra vänner Gudni och Lena och hälsar på sin kompis.
Hemma är hästarna, marsvinen, katterna och de nyligen förvärvade hedemorahönsen (!) som jag för övrigt ännu inte har berättat om! Alla djuren blir väl omskötta av grannar, men jag måste ändå ringa hem varje dag och kolla hur det går.
Hönsen, ja. Vi är numera hönsägare och i den gamla hingstboxen där det inte varit nån hingst på flera år har nu blivit hönshus istället där vi hyser fem hönor och två tuppar. Bilder kommer snart, jag måste bara få tag i en ny kamerakabel så kommer det mycket nytt bildmaterial på bloggen!

Ridande konferens

2009-10-19T14:58:00.002+02:00

Idag var Joanna här för en endagarskonferens med sitt nystartade företag Koning & Smith, www.koningsmith.se som ägnar sig åt bl a webbdesign och reklam. Förutom att konferera ägnade vi dagen åt att göra en ridande lunch, dvs vi stack ut med fyra hästar och tog ärtsoppa och smörgåsar med oss i packväskorna. Vi red utefter Vålån och sedan hem över Fångåmon till Vallbo. En härlig tur med entusiastiska ryttare.
De två manliga deltagarna var så där orädda som bara killar brukar vara, och verkade tycka att skritt var en överskattad och lite löjlig gångart. Helst ska det gå fort, tyckte de och tjoade glatt när vi drog på i galopp i uppförsbackarna. Hästarna samtyckte, så det gick rätt fort ibland...
En kul dag på jobbet!

Några tankar om livet och om kunskaper

2009-10-17T18:41:00.004+02:00

Om man betraktar sig själv som en hink, där man fyller på kunskaper hela livet, så skulle den ju bli full till slut. Gamla, oviktiga kunskaper skulle rinna ut och nya fyllas på. Visst känns det ofta så när man exempelvis pluggar inför en tenta, att man fyller på och fyller på, för att sedan ha glömt allt man lärt sig en vecka senare. Som tur är fungerar inte människohjärnan riktigt så. Istället mognar "gamla" kunskaper och blir till en samlad livserfarenhet tillsammans med alla nya.

Ibland funderar åtminstone jag över varför man blir intresserad av att lära sig saker om en del udda ämnen, och varför man under livets gång byter intressefokus så som man gör.

En av mina elever kallade mig en gång för "en sån där språknörd" (efter engelskans "nerd") och jag blev så full i skratt. Dels för att han uppfattade mig som så petig och jobbig när jag rättade hans texter, men också för att jag gillar diskussioner som uppkommer i klassen om ord och dess ursprung. Varför säger man t ex idag "nerd" om någon som har lite udda intressen och inte för tio år sedan, och vad är en "emo"? Varför har en del ord negativ klang och en del positiv?

Ja, listan skulle kunna göras lång på mina udda intressen, men för tillfället funderar jag väldigt mycket på språk, kanske därför att jag just nu läser språkhistoria och nordiska språk på Mittuniversitetet. Hur kan man tycka att det är kul att sitta och fundera på vilket kasus och genus ordet "skoghenom" hade i en medeltida lagtext? Jag håller helt med min elev om det "nerdiga" med det hela, men det är faktiskt jättespännande att analysera gamla texter, för man får liksom höra röster ur det förflutna när man läser dem. Man förstår att människor hade samma glädjeämnen, samma oro och samma sorger som vi har nu. I en del texter, t ex gamla rättegångsprotokoll, är dialoger mellan parterna ordagrant återgivna, och där får man verkligen en inblick i hur folk hade det.

Snart ska jag skriva uppsats, och då tänker jag försöka mig på att skriva om invandrade islänningar i Sverige, hur de möter svenskan respektive hur de bevarar isländskan, vad "skandinaviska" är för något och hur den används. Hoppas jag hittar något villigt intervjuobjekt bland de islänningar jag känner i länet ;-)! Isländskan är för övrigt särskilt spännande, eftersom vi pratade ungefär som dem för ungefär 1000 år sedan! När jag nu så smått börjat lära mig läsa fornsvenska, så gick det mycket lättare att läsa en modern isländsk text!

Snögalopp

2009-10-10T20:08:00.005+02:00

Inte för att jag vill skryta, men om någon hade haft en kamera framme idag när vi snögalopperade på stora åkern i Vallbo, så hade det blivit kanonbilder! Jag, som var ganska sur och stressad på morgonen för allt det där man jämt måste göra på lördagar, dvs städa och tvätta och andra tråkiga sysslor, kom på eftermiddagen hem med mungiporna upp till öronen från den ridturen.

Det var det härligaste jag gjort på länge!

Med mig på turen hade jag två tjejer som går på Hållands folkhögskola och som skall göra en slags praktik här. Bägge är vana ryttare, så det var kul och skönt att kunna slappna av och lita på att de klarade sig där bakom. De red på Maia och Skuggabaldur. Själv satt jag på världens bästa häst som syns på bilden ovan, presentation överflödig ;-).

Vi red omväxlande i trav och galopp i canter- tempo. Ibland snabbare och bland kortade vi tempot. Vi red stora, mjuka svängar eller gasade på rakt fram. Hästarna frustade, var glada och hur pigga som helst, men samtidigt lugna och lydiga. Det blev inga skengalopper i tävling rakt hemåt, utan mer friskt och avspänt. Solen gassade. HUR HÄRLIGT SOM HELST!!

Åkern är enorm till ytan och inbjuder till fantastisk träning så här när det kommit nysnö, synd bara att det är så kort tid man kan rida på den. På sommaren får man inte alls rida där för då växer gräset och på vintern är det för djup snö. Men nu kan man passa på att utnyttja tiden för att träna mjuka växlingar mellan trav och galopp i rund och fin form. Underbart!

Vinter!

2009-10-04T19:25:00.002+02:00

Öh, hur gick det här till? I morse låg det 10 cm snö här utanför, och inte har det försvunnit under dagen! Som tur är så red vi upp hästarna från höstbetet igår, men vi blev ändå ordentligt tagna på sängen. Inga vinterdäck på bilarna, vinterhagen inte helt iordninggjord, all potatis inte upptagen, morötterna likaså och hästarna sommarskodda. Bland annat.
Synd att jag inte kan visa nån bild, en kamerakabel är tillfälligt borta, men det ser helt extremt ut med all snö på träden som ännu inte tappat alla löv.

Höstens sista tur till Ridvadet

2009-09-27T17:16:00.005+02:00

Idag hade vi vädergudarna emot oss när vi red ned till Ridvadet, jag och två damer från Östersundstrakten. Det blåste och regnade som bara attan, och vårt gamla avelssto Maia som numera tjänstgör som turhäst då och då, tyckte att det var en dum idé att rida ända dit ned. Hon testade att stanna ett par gånger för att se om ryttaren kunde gå att övertala, men icke.

Vi kämpade tappert på i regnet och väl nere vid sjön blåste det så vågorna skummade vita. Det blev en snabb fikapaus och sedan hem igen.

Skuggalisa känns så fin nu. Det spelar ingen roll vilket väder det är när vi far ut, att rida den hästen gör mig lycklig.

Bilden föreställer Skuggabaldur nere vid Ridvadet vid ett annat tillfälle.

Huginn från Vallbo

2009-09-19T09:56:00.003+02:00

Tänk att ibland så "blir" bara saker till utan att man själv hinner fatta det! Huginn, en av våra uppfödningar, var nyss en valpig unghäst och nu är han plötsligt en välutbildad fyraåring med framtiden för sig, och dessutom har han hux flux hamnat i Umeå! Hur gick det till? Jo, jag skickade honom till Malin Bengtsson för inridning i våras. Tanken var att han sedan skulle säljas, men det gick trögt för att han var så ung (4 år) så nu har Malin hittat en mycket duktig fodervärd i Umeå vid namn Sandra, som ska vidareutbilda honom i vinter. Enligt Malin har han utvecklats oerhört positivt i ridningen trots sin ungdom, han har hittat tölten, är positiv till arbete och jobbar helt rätt med kroppen.

Själv har jag knappt sett honom på flera månader vilket förstås är tråkigt. Men om man har väldigt mycket att göra och ändå inte hinner rida sina hästar som man borde, så kan man faktiskt vara väldigt nöjd över att saker ibland bara"blir" utan att man fattar nånting.

Välkommen hem Pia-Lena, Martin och lilla Alma!

2009-09-14T07:32:00.002+02:00

Så här stolt kan bara en nybliven pappa se ut! Bilden togs när Martin och Holger genomförde sina manliga ritual (cigarrökning) för att fira att lilla Alma på bilden nedan har kommit till världen! Den lilla familjen strålar av familjelycka, sådär så att man blir lite nostalgisk och tänker att kanske det skulle vara kul med en till....? Nejdå, skojar bara. För oss är det där med bebisar definitivt ett avslutat kapitel. För oss börjar det snart bli dags att vänta på barnbarn ;-)

Varning för kantarellsjukan

2009-09-10T08:26:00.003+02:00

Kantarellsjukan är en sjukdom som företrädesvis drabbar människor under hösten. Den kan närmast beskrivas som ett slags maniskt tillstånd, och visar sig som ett överdrivet intresse för att plocka kantareller. Stirrande, frånvarande blick, överdrivet prat om kantarellställen och kantarelltillgång, extrem girighet, manipulation av medmänniskor för att få dem att avslöja sina kantarellställen och ev viktnedgång pga det myckna rännandet i skogen är några av symtomen som visar sig. Dessutom utvecklar personerna asociala drag då de aldrig är hemma och tar hand om hus, hem och familj och deras vänner får aldrig träffa dem för de är bara ute och springer i skogen. Det kan innebära ett stort lidande för anhöriga och vänner att ha en kantarellsjuk person i sin närhet.
Personer som drabbats av kantarellsjukan ger ett allmänt rastlöst intryck, och denna rastlöshet kan endast bli stillad av att personen i fråga får komma ut i kantarellskogen.
Sjukdomen kan variera i art och grad under kantarellsäsongens gång. Den börjar med en nästan desperat jakt på gula kantareller, för att senare på säsongen övergå till ett mer sofistikierat intresse för trattkantareller, som är svårare att upptäcka och kräver mer finess i sökandet.

Det luriga med sjukdomen är att den också verkar smittsam, vilket gör att man också kan misstänka ett virus, eventuellt en mutation av svininfluensan, och forskare lutar nu åt att kalla den "Trynus trattus kantarellus". Tyvärr måste vi meddela att flera personer i vår familj redan har drabbats av den allvarligare formen av sjukdomen. Att umgås med oss kan för tillfället medföra stora risker då alla löper risk att smittas.

Nu kan vi inte skriva mer, kantarellerna väntar och vi har en inbördes tävling på gång....hoppas vi INTE syns i skogen!!

Fjälltur!

2009-09-06T12:21:00.002+02:00

Så har vi då genomfört årets kompis- fjälltur till Issjödalen, jag och några vänner och deras hästar.

Vi samlades på fredag kväll, fast beslutna att genomföra turen trots att regnet hällt ned hela fredagen. En fjälltur per år måste man bara fåt till!

Tro det eller ej, men på lördagen föll det inte en endaste droppe på oss under hela turen!

Det blåste lite i början, men när vi åt Marias medhavda ärtsoppa vid lunchstoppet vid Pyramiderna, var det helt vindstilla och solen behagade till och med titta fram en smula.

Vi fick en kanontur, helt enkelt. Uppe på platån ovanför Issjödalen fick vi till härliga tölt - och galoppsträckor som jag tror att de flesta av oss sent ska glömma.

Flera av oss som red är inbitna bloggare, och jag tror att det kommer dyka upp fler bilder och resereportage på Maarits och Joannas bloggar inom en snar framtid, men jag är först ut eftersom jag blev hemmavid vid dagens tur till Bäverkroken och Ridvadet.

Familjen är viktigare än hästar, Sofia tyckte inte om att mamma skulle rida hela dagarna den här helgen så då får man vackert stanna hemma.

I skrivande stund sitter de säkert och gottar sig nere vid Ridvadet. Jag är avundsjuk men det känns ändå skönt att vara hemma och ta det lite lugnt också.

Ibland är till och med en stubbe vacker

2009-09-01T21:17:00.005+02:00

Ikväll var jag och lillan, Sofia, ute och "joggade" runt elljusspåret. Det händer nämligen fortfarande att jag får för mig att jag ska delta i nästa års Sankt Olofslopp, även om det hittills bara resulterat i högst sporadiska turer i spåret.

Ikväll var luften så klar och ren, och färgerna överallt liksom blålila. Vi hittade svampar lite här och var, mest rynkad tofsskivling, "rynklingar" som Sofia kallar dem.

Det händer att man har magiska stunder när man är ute i naturen, och ikväll var det en sådan kväll. Tänk att man får vara frisk, att man får uppleva att vara ute i skogen med sin lilla dotter, och att se på skiftningarna i naturen tillsammans.

Här och var är skogen påverkad av människan, men för det mesta är allt orört och oerhört vackert i sin anspråkslöshet.

Ibland är till och med en grå liten stubbe vacker. Den berättar om en svunnen tid, om att livet kommer och går, och att nytt liv alltid spirar ur det gamla.

Kantarellycka

2009-08-23T20:38:00.003+02:00

Idag var jag och några av mina vänner ute i skogarna ovanför Kall och plockade kantareller. Vilken lycka när vi hittade ställe efter ställe där de lyste alldeles guldgula i solen!

Man blir helt som förbytt när man hittat första stället, far runt som en spårhund blir hur girig som helst.

Vi hittade så många kantareller! Alla fyra kompisarna kom hem med korgar lika fulla som på bilden. En del ställen lyckades jag spara som favoriter i min telefon- gps, en fantastisk uppfinning som jag med viss möda håller på att lära mig använda.

En härlig dag fick vi. Soligt och varmt, trevligt sällskap, skön vandring och massor av kantareller. Vad kan man mer begära av livet?

Rolig ridtur

2009-08-22T09:03:00.004+02:00

Igår hade vi en rolig ritur ned till Ridvadet med några gäster från Åre. Hästarna var pigga och glada, ryttarna var erfarna och vädret var behagligt. Något som också känns kul, är att jag börjar hitta knapparna på yrvädret Skuggalisa igen efter att vi inte alls haft nån ordning på gångarterna från början. Igår travade vi långa sträckor och hittade rund och fin galopp på sandstranden, till skillnad från tidigare då hon istället slog upp i tölt hela tiden eller rusade i galoppen.

Varje gång vi stannar i Ridvadet, börjar hästarna bete sig så himla roligt. För det första gäller det att du snabbt kommer dig av hästen, innan den liksom bara försvinner under dig och börjar rulla sig frenetiskt med sadel och dig själv uppå. Sedan gör du klokast i att koppla loss ena tygeln eller snabbt få på en grimma och därefter låta hästen gå runt lite som den vill, skrapa i sanden, rulla sig lite igen och gärna gå ut i vattnet och plaska och leka runt lite. Man riktigt ser hur de njuter och har roligt.

När vi fikat, och hästarna tiggt till sig hälften av mackorna och bullarna, sadlade vi på och red hemåt igen. Några av oss galopperade efter stranden och några i vattnet. Det var helt enkelt en underbar tur!!

Skolstart och svampplockning

2009-08-18T22:02:00.003+02:00

Igår började jag jobba på skolan igen efter ett långt, härligt sommarlov. Vad roligt det är att träffa alla sina brunbrända, glada och avslappnade kollegor! Alla hade vi mycket att berätta om och skratta åt.
Nästa vecka drar vi igång en ny termin med eleverna. Förhoppningsvis kommer vi ut på en fjälltur med dem, där jag samtidigt som vi umgås med eleverna kan ägna oss åt en av mina höst-älsklingssysslor: svampplockning. Kring Vallbo har jag aldrig hittat kantereller, men dock rynkad tofsskivling, sotvaxskivling, smörsopp och blodriska samt en mängd olika kremlor förstås.
Ska det till kantarellplockning måste jag prata snällt med en av mina kollegor i Kall, eller åka med en annan kollega till Skalstugan.
I kväll har jag och dottern Sofia varit ute på en kombinerad rid- och svampplockningstur. Sofia ridandes barbacka på Pinglan, och jag larvandes omkring med svampradarn påkopplad. Vi hade jättetrevligt, behöver jag knappast tillägga.

Party i Valne

2009-08-15T08:58:00.005+02:00

Nu har man varit och solat sig lite i strålglansen från en livs levande VM-guldmedaljör och en som kom till a-final i en prestigefylld gren i samma VM.
Inga mindre än Gudmundur Einarsson med hästen Sproti frá Svavarborg och Hjalti Gudmundsson med Reynir frá Holshusum, två som namnet antyder islänningar boendes i Jämtland, lyckades så bra på VM för islandshästar i Schweiz nyligen i grenarna stilpass (Gudmundur) och tölt T1 (Hjalti). Gudmundur, "Gummi" allmänt kallad, lyckades också knipa det prestigefyllda priset "Feather light" för sin föredömliga ridning.
Detta måste firas på hemmaplan!
Därför gjorde några av mina vänner inom Gneisti- lokalklubben i Jämtland en otroligt fin förberedelse för en fest på Karl-Orstorpet i Valne, ett fint gammalt torp med Western- saloon i skogen ovanför Gummis gård.
De bägge herrarna fick ingenting veta i förväg, utan lurades iväg av sina fruar som till slut band för ögonen på dem och förde in dem i saloonen till en knäpptyst skara på ca 100 gäster.
Döm om deras glädje och förvåning när bindlarna togs av och den mycket duktiga sångerska Gunnel Persson och hennes man Micke stämde upp med oss i "We are the champions".
Festen blev väldigt glad och uppsluppen. Världen är stor, men Jämtland, och särskilt antalet islandshästfrälsta medlemmar i Gneisti, är litet. De flesta som var på festen var gamla vänner och bekanta, och det blev ett väldigt kramande och hästpratande innan jag och Maria (en av mina kära stallhyresgäster) vände hemåt.
Ett kul avbrott i vardagens lunk!
Bilderna har jag lånat från Gummis och Maarit Frimans hemsida.

Turbulent vecka

2009-08-05T09:08:00.003+02:00

Dagens bild andas harmoni. En häst vilar lugnt efter nattens bete. Hos oss är det just nu lite turbulent, däremot. Vi har och har haft många gäster på besök, flera ungdomar att ta hand om och lite halvt uttråkade egna barn som så smått börjar längta efter skolstart. Många olika människors behov att tillgodose, och stor känsla för logistik och organisation fordras av mig och Holger som skall föreställa spindlar i nätet.
Dessutom ringer det varje dag människor som vill rida islandshäst, vilket jag tycker är väldigt roligt! Tyvärr kan jag inte ta emot större grupper, men jag försöker tillgodose dem som ringer med erbjudanden om kortare turer med få deltagare och därmed större innehåll.
Det finns just nu inte så många turridningsföretag i området, därför är trycket stort i år.
Mitt i allt det här måste Holger i övermorgon hastigt flyga till Tyskland, eftersom hans far har blivit svårt sjuk. Nästa vecka blir jag alltså ensam ansvarig för hela ruljangsen. Fullt upp med andra ord!

Syjunta

2009-08-01T08:52:00.004+02:00

Den här bilden kan jag inte låta bli att lägga ut trots att den är oskarp. Den föreställer mig och Pia-Lena, två ladies in action, som är i färd med att laga eksemtäcken!
Att sy är roligt, men verkligen inte något jag ägnat mig åt under de senaste 15 åren. Det enda som numera kan få mig att greppa nål och tråd är - hästarna. Som vanligt. De styr mitt liv helt enkelt.
Jag har ägnat många timmar i mitt liv åt att laga eksemtäcken. Dels åt mina egna hästar under den period då jag ägde islandshästar med sommareksem, och dels åt eksemston som varit här på betäckning under de åren vi hade hingststation här i Vallbo.
Nu var det längesedan sist, men i sommar har vi lilla shettisen Pinglan här och hon har sommareksem vilket är rätt vanligt också på shettisar. Pinglan har ett eksemtäcke, men det är en aning för stort och då blir det mer slitage.
Pia-Lenas sto Rispa har inget eksem, men hon importerades från Island för tre somrar sedan och klok som Pia-Lena är så väljer hon att skydda Rispa från knott för att minska risken för allergi och därmed eksemutbrott.

Joanna från Mattmar

2009-07-29T13:04:00.006+02:00

Just nu har vi Joanna, hennes man Fredrik och deras söta flicka Klara med tillhörande djur (två hästar och en hund) här på besök för ett par dagar. Joanna har betytt mycket för oss de senaste åren. Det började med ett hästköp, utvecklades till gemensamma uteritter i fjällen där Joanna också hjälpte till med en längre tur förra sommaren. Vi blev vänner helt enkelt.

Så vill jag förstås helst ha det när jag säljer hästar, jag vill bli vän med köparen och ha kontakt med både hästen och människan efteråt. Det är nog därför jag är så dålig på att sälja hästar ;-). Det är för mycket känslor och för lite business helt enkelt. I gengäld får man istället lära känna trevliga människor som blir nya vänner. Det är värt mycket mer.

Nu senast har Joanna designat vår nya hemsida och lärt mig bloggandets konst, och vi är väldigt nöjda med den hjälp vi fått. Jag kan varmt rekommendera hennes företag, http://www.koningsmith.se/ om ni vill få hjälp med webbdesign och annat reklamarbete.

Tova rides again

2009-07-26T11:20:00.003+02:00

Nu har jag på allvar kommit igång med ridningen igen och det är SÅ KUL!! Visserligen är det ännu för tidigt för fjällturer som ovan, då vi klättrar uppp för branten bakom Kungliga Jaktstugan i Issjödalen, men hästarna känns pigga och fräscha. Skuggabaldur som ingav respekt hos flera ryttare när han var yngre för att han kunde hoppa och busa lite, fungerar nu alldeles utmärkt både för nybörjare och vana ryttare. Skuggalisa känns som vanligt, dvs som nitroglycerin som inte exploderar utan istället bara tänker framåt. I går flyttade vi dem till Östra Vålådalen, och då tog jag mig tillfället att prova Naela, som egentligen bara går hemma i Vallbo på sommarlov. Men varför inte rida när de ändå ska flyttas?
Det är så roligt att rida en av sina egna uppfödningar för första gången. När de blir precis så som man vill ha dem, är det förstås extra roligt. Naela var otroligt mjuk, hade lätt för alla gångarter och visade dessutom det där lilla extra som att hon var väldigt pigg men ändå kontrollerbar, och samtidigt modig. Efter ett tag gick hon först med öronen spetsade, och tog sig utan att blinka över surhål, passerade vägar med bilar och sist men inte minst Vålån över gamla bron där vattenståndet fortfarande inger respekt. Inga problem för en liten dam med stort självförtroende!
Issjödalen som jag nämner ovan, är verkligen en pärla till fjälltur. Efter att ha passerat några halvbesvärliga kilometer upp till Grönvallen, så når man Issjödalen efter 9 km. Issjödalen är som namnet anger en dal som formats under inlandsisen, där den gled fram för många tusen år sedan. Sjön är borta, men istället rinner flera bäckar och ovanför själva dalen finns fantastiska platåer som slipats av isen, ett perfekt område för härliga töltupplevelser till häst!
Fortsätter man några kilometer till, så når man Pyramiderna, några märkliga sandhögar och åsar som också formats av inlandsisen. Ett mycket märkligt och spännande område, väl värt ett besök!

Paddling i Södra Årefjällen!

2009-07-25T15:12:00.003+02:00

Om ni tyckte att filmen där Jon Larsson hoppar med kajak ned i Vålån i förra inlägget var lite att ta i, men ändå vill prova kajakpaddling i Södra Årefjällen, så kan jag varmt rekommendera att ni kontaktar Torkel eller Annika Ideström från Östra Vålådalen. De driver ett nystartat kajakcenter i området med hemsidesadressen: www.mountainexperience.se. Torkel och Annika arrangerar har också en massa andra aktiviteter som beskrivs på hemsidan.

Vildingar i vilda Vålån

2009-07-22T06:57:00.004+02:00

Just nu kan jag varmt rekommendera en tur till Vålån, där det är otroligt högt vattenstånd efter det myckna regnandet. Den är helt enkelt fruktansvärd! Dess brus hörs ända till Vallbo, otroliga mängder vatten forsar i en vansinnig hastighet nedför dess mäktiga lopp.

I går kväll for vi dit för att se skådespelet, och väl där fick vi uppleva något jag inte trodde var möjligt! Mitt i allt brusande vatten såg vi plötsligt tre killar med kajaker som såg ut att just avsluta sin tur innan Vålåforsen, som anses för farlig att paddla.

Efter att ha pratat lite med dem och fått informationen att de ska fortsätta "vid bron", beger vi oss till den gamla bron igen för att titta på dem när de i vår tro skall fortsätta i forsen efter bron. När de väl dyker upp igen så börjar de lyfta upp bänkarna som är utplacerade på bron, och PLACERA SIG SJÄLVA I KAJAKERNA OVANPÅ!! Man kan väl inte hoppa i Vålån i kajak från en 10 m hög bro tänker vi, men jo, det kan man uppenbarligen för det är just vad de ser ut att vara i färd med.

"Vet din mamma om att du gör sånt här?" hinner jag ropa till en kille innan han knuffas av bänken rakt ned i forsen, hamnar upp och ned i vattnet, snabbt gör en eskimåsväng och fortsätter som om ingenting hänt. De andra två killarna följer hans exempel och gör fantastiska hopp rakt ned i ån, den siste med ett flin på läpparna åt vårat håll.

Vi stod bara och gapade. Nog för att jag har provat forsränning i gummibåt och tyckte det var otroligt kul, men de här killarna leker med döden var vår sammanfattning av det hela. Hoppas vid Gud att det här inte är målet att uppnå för Holger, som har köpt sin första forskajak nu i sommar och just börjar få till det med eskimåsvängarna.

Jag bifogar en filmsnutt där Jon Larsson som en av killarna hette, gör sitt dyk ned i Vålån. Jag såg att han driver ett företag, www.arefjell.se med kurser om ni tycker att det verkar vara något att satsa på.

Blå Hajken - scouternas fjällexpedititon

2009-07-21T09:18:00.006+02:00

Detta är årets ledare för Blå Hajken: Kenny, Martin, Martin, Micke, Frida, Annika och Linnéa. De leder en fjällexpedition som Svenska Scoutförbundet varje år förlägger hos oss. I år är det totalt 45 personer som skall vandra en åtta dagar lång tur i fjällen. Deras ledare är mycket professionella och de flesta av dem känner vi nu sedan flera år.
Man kan lugnt säga att deras inledning av Hajken går i regnet och vätans tecken. Vi har haft ihållande regn i två dygn nu och det verkar inte vilja avta.
Alltså kommer deltagarna att få bygga upp tält, tillreda middag och frukost i hällande regn.
Ledarna är dock som alltid pragmatiska och tycker inte att det är något att klaga över, under de två senaste åren hade de strålande sol istället och då blir det nästan för bekvämt för deltagarna menar de.
De här ledarna bär väldigt tunga ryggsäckar under sina turer. Numera har de "dragit ned" vikten och bär "bara" 28-30 kg, men jag vet en kille, Torbjörn, som ett år bar 43 kg de första dagarna då han hade stuvat i diverse god mat som uppmuntran till deltagarna. När man betänkte att han själv vägde bara någonstans mellan 60- 70 kg så förstår man hur tungt det var.

I morgon bitti bär det av, de börjar i Vålådalen, går en lång runda i fjällen i åtta dagar, ofta utanför lederna och avslutar i Vallbo via Issjödalen nästa torsdag. Då får de en lyxig avslutningsmiddag hos oss, och då brukar de äta otroliga mängder!! Det är lika roligt varje år att se åtgången av sådant de saknat i en vecka, kött, grönsaker och potatis...för att inte tala om marängsvissen till efterrätt.

Jäsning pågår eller bulle i ugnen

2009-07-18T21:41:00.002+02:00

Så här hittade jag vår granne Pia-Lena utanför stallet idag, och jag kunde inte motstå att fånga henne på bild! Gravid i åttonde månaden som hon är, så orkar man inte alltid det man företar sig så idag hamnade hon i skottkärran istället för att gå och måla en stuga. Numera är ridning inte att tala om för Pia -Lena, den biten står istället jag och hennes sambo Martin för! Jag har just satt igång både Skuggalisa och Skuggabaldur, och det är så kul. Få se om vi hinner få till nån fjälltur innan sommaren är slut!

Pinglan

2009-07-14T20:30:00.003+02:00

Får jag lov att presentera lilla Pinglan, en jättetrevlig liten shettis som vi lånat av vår vän Sara Stierna över sommaren. Idag premiärkörde vi henne, och det var jättekul!

Först försökte vi oss på det något vanskliga företaget att kupa vårt potatisland med henne, för Holger tänkte att hon skulle rymmas bra mellan raderna. Lilla Pinglan var jätteduktig och kämpade på, men vi hade helt enkelt inte rätt sorts redskap så det blev lite hackigt och ryckigt och inte helt rakt. Vi gav upp det företaget och spände henne för rockarden istället och tog oss en sväng.

Yoga i Vallbo

2009-07-12T08:59:00.003+02:00

Så här lätt på fötterna blir man om man tränar Yoga i Vallbo! I vintras hade vi yogakurs på Per-Olsgården, med Maria Nyman som instruktör. Flera grannar och bekanta deltog förutom Holger på bilden, och här ser ni resultatet ;-).

Sankt Olavsloppet

2009-07-11T07:28:00.006+02:00

För första gången deltog i år från vår familj sonen Jonathan i St. Olavsloppet, för Vallbo SK. I år fick klubben till ett riktigt stort och duktigt lag, de ligger runt plats 100 i lagtävlingen.

Nästa år tänker sig nog mamman Tova och en av våra ungdomar också vara med, men vi tänker LÅNGSIKTIGT och har så smått börjat träna i ...förrgår.

Jonathan sprang ca 6 km precis över Riksgränsen till Norge, han gjorde det så bra och vi föräldrar är förstås så stolta som bara föräldrar kan vara. Bilderna visar växlingen när han tar över stafettbanden från vår granne Martin.
Vallbo SK är Vallbos egen sportklubb. Klubben har anlagt ett elljusspår i Vallbo, har årligen aktiviteter för hela familjen såsom skidträffar, pulkarace och inte att förglömma, en årlig fest i samband med årsmötet. I år har grannen och tillika islandshästägaren Pia-Lena Widén tagit över ordförandeklubban, och hon sköter den med den äran.

Det är verkligen roligt att en sportklubb i ett så litet område som Vallbo- Fångåmon och Östra Vålådalen kan få ihop ett så stort lag till St. Olavsloppet, och den som bör få åt sig äran för detta är nog Christer Långström, bördig från Vallbo.

Bäverkroken

2009-07-04T11:30:00.002+02:00

Nu måste jag få berätta om något roligt. För en vecka sedan gick vi, dvs vår vän Mats, jag och alla våra gemensamma barn till pärlan Bäverkroken, ett fint gammalt boställe ca 3 km från Vallbo. Platsen består av en äng, en timrad stuga och ett par eldplatser, och runt Bäverkroken slingrar sig Fångån i en krok, därav namnet. Över ån kommer man antingen till fots över en hängbro, eller till häst vadandes.

Väl där kan man fika, låta hästarna beta och som vi gjorde förra veckan: bada i ån! Detta bad var nog det roligaste jag hittills varit med om i sommar! Vattnet var varmt och klart, och vi blev allihop djärvare och djärvare i våra utsvävningar i det ganska starkt strömmande vattnet. Vi gick uppströms, hoppade i vattnet och lät oss flyta med strömmen under hängbron och sedan vidare mot stranden gång på gång. Till slut blev vi så tuffa att vi hoppade från hängbron ned i vattnet och flöt iväg.

Tänka sig, gamla mamman Tova blev som barn på nytt och hängde med på alla upptåg i flera timmar! Vi lekte och lekte och DET VAR SÅ KUL!! Dessutom filmade vi våra bravader med mobilerna och hade kul efteråt också när vi tittade.

Sommaren är helt enkelt underbar just nu och måste bara upplevas, trots situationen med sjuklingarna i stallet.

Borta bra men hemma bäst

2009-07-03T20:43:00.005+02:00

Ja, så var Gotlandsveckan avklarad. Jag älskar att åka dit, och börjar alltid leka med tanken att bo där när jag är där, men väl hemma igen så tycker jag alltid att Jämtland är nog så bra. Strålande sol var det där, men också här hemma Jämtland berättade Holger på knastrig telefonlinje.
Väl hemma igen så inser jag vad oerhört priviligierad man ändå är som bor här uppe med all grönska och blåa vatten, samt de undersköna vyerna med snöfläckar på fjällen som fond till allt.
Det är många turister som är ute och vandrar i fjällen just nu, den allmäna parkeringen i Vallbo var full med bilar idag.
Litla är sjuk igen. Jag orkar knappt skriva om det just nu, men hon var jättedålig idag och vi fick ta upp veterinär akut. Diagnosen denna gång är fång OCH allergi. Det var hemskt att se henne så sjuk. Hon har fått Finadyne och mår bättre ikväll. Det här känns inte bra, och veterinären gav oss ingen vidare prognos med tanke på att hon insjuknat tre gånger på tre månader med underliga symtom.

Planer är till för att kullkastas

2009-06-25T09:37:00.002+02:00

Ja, egentligen var det tänkt att vi skulle befunnit oss i Stockholm just nu, jag och barnen. Men planer är till för att kullkastas, och den som denna gång fått oss att ändra dem är ingen mindre än... Skuggalisa. Igen.
För att göra en historia kort så blev hon mer halt igen när medicinen sattes ut, så det blev ett besök på vårt älsklingsställe: ATG. Hon var så pass halt att jag räknade med att inte få hem någon häst hem igen, ni som känner mig kan nog förstå med vilken ångest jag ledde in henne till dr Bromé. Efter några röntgenplåtar som lyckligtvis inte visade strålbens- eller hovbensfraktur vilket jag fruktade, så hittade deras underbare hovslagare Peppe en liten hovböld med en kanal upp i trakten. Troligtvis är det ett spiktramp, eller en liten sticka som trängt upp där. Hon kommer att bli helt frisk!
Vad gör det då att vi måste förskjuta vår semester i några dagar? Hon måste nämligen in till ATG igen i morgon för ny rengöring, och penicillinbehandlas i åtta dagar. Det känns som ett för stort projekt och ansvar att bara lämna till Holger som ännu aldrig har sprutat en häst. Färjan till Gotland går på lördag, och om jag tar hand om allt tills i morgon fredag så behöver han "bara" spruta henne i fyra dagar. Jag har instruerat honom hur man gör en gång, och idag ska han få ge henne sprutan själv under mitt överinseende. Det borde funka.
Det enda jag för tillfället har ångest över, är var sjutton hon har kunnat trampa in en spik i hoven, om det nu var det? Det enda jag kan tänka mig är att det legat något i den nya hagen vi satt upp i år i Potatisbacken. Även om jag alltid först går igenom nya hagar och letar efter skräp och farliga saker, så är det förstås omöjligt att se varenda liten grej som sticker upp, särskilt om det vuxit upp gräs redan.
Nu kanske det dröjer innan jag bloggar några dagar, Gotland väntar!!!

Kisse, vår äldste medarbetare

2009-06-22T22:22:00.004+02:00

Får jag lov att presentera Kissemojs, Vallbos förmodligen äldste kattmedborgare med sina 15 år på nacken. Denna katt bär sina vitnande morrhår med värdighet, för han vet vad han har betytt för vår familj och för många av de familjehemsplacerade ungdomarna som bott hos oss.
I många år bodde han ute i lillstugan där flera av våra ungdomar höll till, och bidrog med sitt vänliga och lugna sätt till att att de trivdes och mådde bättre hos oss.
Sedan vi byggde ut vår lägenhet och slapp bo i hotellrum längre, fick han flytta in till oss igen och bli pensionär. Här blir han ompysslad med ålderns rätt, men gör fortfarande lite insatser som gosekatt till våra ungdomar när de kommer in till oss. Han är veteran och fullkomligt nöjd med tillvaron.
Vi arbetar sedan 1993 för ett tyskt projekt www.projekt-husky.de som förmedlar oss ungdomar som av olika skäl behöver byta miljö och komma till Sverige. Vi får väl nästan anse också oss själva som veteraner, 16 år har gått fort och gett oss en massa erfarenheter. Kort kan man väl säga om mig och Holger som pedagoger att vi också i det här arbetet utgår ifrån att vi måste tycka om varje ungdom som kommer hit, och behandla dem med vänlighet och respekt. För det mesta löser detta förhållningssätt en massa knutar hos ungdomarna, som automatiskt börjar bemöta oss på samma sätt.

Glad midsommar!

2009-06-19T17:58:00.004+02:00

Vad gör man när det är midsommar, och huvuddelen av familjen vill åka på musikfestival och se på Stefan Sundström medan andra delar av familjen inte kan åka för att det står några sjuka hästar i stallet? Jo, de andra delarna dvs Tova stannar heroiskt hemma och skickar iväg huvuddelen, utan att klaga och utan att spela ett dugg martyr.
Således är detta den första midsommarafton på MYCKET länge som jag inte haft huset fullt med folk. Borta är all stress med matlagning och byggande av midsommarstång. Huset är i stort sett tomt förutom mig själv och en av våra familjehemsplaceringar, och jag skäms nästan över att säga detta, men det är SÅ SKÖNT!!! För en stund sedan åt vi lite matjessill och jordgubbar, och nu är alltihop bortröjt och ett härligt lugn har infunnit sig.
Hästarna mår bättre nu, men ska enligt veterinärens ordination stå inne tills på måndag. Det finns nästan inget värre än att ha hästar på boxvila tycker jag, och särskilt hemskt är det att ha hästar som inte VILL vara där på boxvila, vilket är fallet med både Skuggalisa och Litla. De är helt hysteriska där inne, och det är jättestressande för mig att se dem. Litla står och stegrar sig och gnäggar åt mig hela tiden, och Skuggalisa som inte kan stegra sig står och kastar sig mot boxväggen och sparkar med framhovarna i dörren.
Litla skulle i princip kunna gå ut nu för hon är i stort sett återställd, men om inte annat så måste hon hålla Skuggalisa sällskap annars får hon väl spader och dör av bara stressen.
Jag tror att jag ska göra en utebox åt Skuggalisa i morgon om hon är fortsatt bättre, och släppa ut Litla en liten stund. Om inte annat för deras mentala hälsa känns det rätt nödvändigt.

Peppar peppar

2009-06-18T21:55:00.002+02:00

Jag vet inte om mina böner till eventuella högre makter har blivit hörda, men ikväll går Skuggalisa något bättre på bakbenet. Om det händer henne något allvarligt så slutar jag med hästar, känns det som. Visserligen får hon Metacam, men jag tänker mig att om hon t ex skulle haft hovbensfraktur eller nåt sånt, så borde hon ha varit blockhalt trots medicinen. KANSKE KANSKE att det kommer gå över ändå?

Litla är något mindre svullen, men helt borta är det inte trots cortison. Däremot är hon mycket pigg och är väldigt stressad av att stå på box. Hon hatar det och gör allt för att få komma ut. Ett verkar i alla fall helt säkert denna gång: det är inte fång hon har. Veterinären trodde inte ens att det var fång hon hade i april, jag hoppas att han har rätt

Vallbo sjukstall

2009-06-17T18:50:00.004+02:00

Jag vet inte om ni håller med mig, men det känns som att sommaren lätt kan bli den tid då man har sjuka hästar ståendes i sitt stall, då de egentligen borde vara på bete. Kanske grundar sig mina erfarenheter från den tiden då jag var hingsthållare, då det kom eksemston som behövde mycket vård, och vissa fick hovbölder eller andra småblessyrer.

För närvarande har jag själv inte mindre än tre hästar som det är något krångel med, och två av dem står på boxvila. Då ska man också betänka att jag sammanlagt äger 7 hästar, så det rör sig om ca 40 % av det totala hästbeståndet.

Vi börjar med Skuggabaldur. Den hästen blev nog halt förra sommaren då han reds mycket på turer. Jag minns att jag fick ställa av honom en period, då han tog korta steg i nedförsbackarna, annars märktes det ingenting. På hösten efter en längre vila for han på proffsträning en månad, och skulle sedan säljas. Vi hittade köpare, hon blev förtjust och skulle "bara" veterinärbesikta hästen innan köpet skulle göras upp. Tja, av den affären blev intet. Hästen gick inte igenom besiktningen, han är fortfarande böjprovshalt efter fyra ATG - besök med olika ledbehandlingar, och nu återstår egentligen bara lite vila, ett nytt besök och - förmodligen utdömning. Trist på en så fin häst.

Sedan är det allas älskling Litla- Raud. Hon fick en konstig reaktion på betet i fjol. Hon lade på sig konstiga fettdepåer, men var i övrigt pigg. Det lade sig efter ett tag. Sedan fick hon nu i våras en svårförklarlig fångreaktion. Det fanns inget bete, hon hade inget nyligt foderbete, var inte fet och borde inte ha fått fång- men det fick hon. Efter två dagar på Finadyne blev hon dock helt symtomfri och har sedan mått jättebra - tills i förrgår. Efter noggrann, långsam betesinvänjning så hittade vi henne plötsligt med kraftig, synlig puls i benen, kraftiga ödem på huvud, bringa, hals och buk, men inga fångsymtom (hälta eller svårigheter att gå). Jag fattar ingenting, men veterinären tror att hon har en allergisk reaktion och har gett henne cortison. Det har inte alls funnits några knott hos oss ännu så det kan inte vara något sånt i alla fall. Fång eller oförklarlig allergi - som att välja mellan pest eller kolera.

I boxen bredvid Litla står, ja gissa vem: Skuggalisa! Henne hittade Pia-Lena idag i hagen- JÄTTEHALT på ett bakben! Hon kan knappt gå, och jag tänker direkt hovböld när jag ser henne, men veterinären undersökte hovarna och fann ingenting sånt. Nu står hon på Metacam i fem dagar, om det inte hjälper så får vi ta vidare ställning på måndag.

Ska man skratta eller gråta?

Just nu väljer jag att skratta, för det "turade" sig så otroligt, att Skuggalisa hittades halt i hagen medan veterinären var på väg hit upp för att undersöka Litla, så där sparade cirka 3500 i veterinärkostnader på att de synkade sig så "bra" när de behagade att bli sjuka.

Jag återkommer med vidare rapporter.

Bilden föreställer något som jag börjar inse att jag inte kommer kunna ägna mig så mycket åt i sommar- fjällturer till häst.

Wången var kallt idag

2009-06-14T18:26:00.002+02:00

Jag hade inte tänkt åka till Norrländska mästerskapen på Wången i år, då jag inte ens blev efterfrågad som funktionär. Men plötsligt var jag där i alla fall, eftersom det hastigt och lustigt blev bestämt att Sofia skulle åka hem till Gudni, Lena och Lindaros i ett par dagar.
Hujedamej så kallt och regnigt det var på Wången! Ett fåtal personer satt och huttrade på läktarna, och inte hann jag se så många häftiga ridprestationer heller. Töltfinalen hade nog varit spännande att se, men för att vårda förkylningen bestämde jag mig för att missa den och åka hem till sängen istället. Några gamla kompisar hann jag träffa i alla fall, det är alltid lika trevligt.

Trötta mamman, läraren, företagaren och hästmänniskan

2009-06-13T13:30:00.002+02:00

Varje år är det likandant under vecka 24, det vill säga jag kör slut på mig själv och blir sjuk dagen efter skolavslutningen.
Igår släppte vi iväg våra kära nior på på sommarlov, och det är alltid lika känslosamt. Det kan närmast beskrivas som kärlek, det som känns när vi står där på scenen och kramas och delar ut blommor och betyg. Tårarna rinner på somliga och alla tycker om alla. Jag hoppas så innerligt att det skall gå dem väl i livet, och när man ser med vilken självklarhet en del av dem till exempel intar scenen för att sjunga eller dansa, så känner jag mig lugn och full av tillförsikt. Det är som vår rektor sade i sitt tal, dessa unga människor som kommer att bära upp samhället inom en snar framtid.
Nog om detta. Idag är Tova trött och rejält förkyld. Egentligen skulle vi byggt en massa hagar och gjort allt som vi bara lämnat den senaste veckan, men istället hamnade jag på sängen och kan ligga och blogga lite grann. "Gör inte idag, det som kan förskjutas till morgondagen", är min nya och rätt trevliga levnadsregel ;-).
Om en dryg vecka ska jag och barnen åka till Gotland en vecka och hälsa på min bror och hans familj. Som vanligt kan inte jag och Holger inte åka nånstans samtidigt eftersom vi har så mycket hemma med familjehemmet och hästarna, men det är inget nytt så det är bara att acceptera.
Jag älskar Gotland och vill alltid flytta dit när vi är där, men väl hemma igen så brukar jag tycka att Jämtland duger rätt gott det också!

Naela exteriörbedömd

2009-06-10T19:09:00.003+02:00

Ja, så var det avklarat. Naela fick 7,61 exteriört vilket ju inte är några superhöga poäng, men det var ändå betydligt bättre än vad vi hade räknat med. Som sagt så var hon både för fet och för omusklad, och det drar ofelbart ned delpoängen. Men hon fick t ex 8.0 för rygg och kors som vi trodde hon skulle få lägre för, plus ett par åttor på andra delar också. Så jag är faktiskt nöjd ändå att vi visade henne! Nu vet vi var hon i alla fall minst får för exteriören, och då är det bara att bygga på mera inför nästa år med träning så att hon blir starkare och mer musklad.
Nu ska hon få komma hem och gå på bete i sommar. Sedan är planen att Malin ska låna/ träna henne till vintern och sedan efter bedömning som förhoppningsvis går enligt planerna, få ta ett föl på henne. Känns som att det blir en bra plan. Tack Malin för det jobb du hittillslagt ned!

Det är mycket nu

2009-06-08T21:53:00.002+02:00

Nu är det sista skolveckan med allt vad det innebär. Avslutningsbal i morgon med niorna, olika aktiviteter att planera och mycket att organisera. De två egna skolbarnen har lika fullspäckat program de sista dagarna som kräver logistik.
Och så var det det här med Naela och Wången. Nej, det blir inget av med bedömningen. Det har varit en otursförföljd månad för Malin som ridit in och tränat henne. Först fick hon stå ett par veckor för hon kändes så plötsligt trött. Efter vilan så hann Malin bara rida henne några gånger och sedan föll hon av en annan häst så illa att hon slog armen ur led. Det blev en ny ofrivillig vila för Naela, så inte undra på att hon inte orkade bära sig så som det förväntades när hon provreds av Heimir Gunnarsson, som skulle visat henne.
Så verkar det ska gå när jag ska få stona visade! Det går först jättebra, och sedan händer det saker mot slutet och så blir det pannkaka av alltihop.
Nu ska jag sova på saken i natt, så bestämmer jag i morgon om hon ska få exteriörvisas i alla fall. Vilan har gjort att hon både blivit lite för fet och inte lika musklad som hon borde ha varit, så det blir nog ingen bra exteriörbedömning heller. Men det vore ändå bra att få en fingervisning av vartåt det lutar, så jag tror att det lutar åt att vi kör på det ändå.

En spång och flera spångar, eller heter det spänger?

2009-06-05T20:56:00.004+02:00

Hittade en bild på en annan cool ridande kille, LO, på en ännu coolare häst, Fengur. De var hos oss för två somrar sedan och red med upp till Issjödalen, ett område som också måste besökas om man kommer till Vallbo. Där har det legat en issjö under senaste istiden, och när isen gled fram så formades stora höga platåer kring själva issjön.

Några kilometer bort ligger Pyramiderna, några stora sandhögar som runnit ned genom isen och bildat dessa märkliga formationer. Det är oerhört spännande att rida eller vandra i det här området, det är otroligt vackert och dessutom geologiskt intressant. På vägen upp måste man forcera en jättestor myr, där det ligger en 2 m bred kavelbro på de flesta sträckorna. På en del ställen ligger det spångar, eller heter det spänger?Ja jag vet inte, så svensklärare jag är.

Hästarna lär sig snabbt att gå på kavelbron, och efter den går de för det mesta bra också på spängerna, (jag får bestämma mig nu). Försiktig som jag är brukar jag själv oftast leda min häst över den här stormyren, för den är lite knölig att ta sig över trots broar och spänger. Det vore inte så kul att sitta på om hästen tar ett skutt ned i ett bottenlöst myrhål.

LO däremot, han tyckte efter ett tag att det var lite fjaskigt att gå där på plankorna, när man ju kunde sitta på? Han och Fengan blev snabbt riktiga proffs på att snirkla sig över spängerna, även när de svängde. Visst ser de ganska nöjda ut tillsammans?

Livets goda, samt några tankar om pedagogik

2009-06-04T22:41:00.007+02:00

Ibland får jag en stund för mig själv på kvällen. Det händer inte ofta, men just ikväll så är Holger ute och fiskar, och då är det inte utan att jag sitter här och blir lite filosofisk.

Jag råkade hitta en del fina bilder från Wångenelevernas tur förra sommaren.

Den första är tagen ur "fågelperspektiv" över Ridvadet, ni kanske kan förstå att man kan känna sig lite liten när man är där mitt ute i sjön.

Den andra visar mig på Maia och Holger PÅ EN HÄST (närmare bestämt världens bästa Litla)!!

Var det inte han som inte gillade hästar? Jag tycker mig bestämt se att han till och med ser lite nöjd ut ;-).

Den tredje bilden visar oss, Herr och Fru Hultqvist Kott. Jag tycker mig nog se att jag tittar lite förälskat på min man :-). Vi är inga snyggingar längre, men vad gör det så länge man får vara frisk?

Jag håller med min kära lärarkollega och vän A-K som kommenterade tidigare att "bättre en glad fru och några hästar än en sur fru och inga hästar".

Just ikväll känner jag ett sånt härligt lugn i livet. Nyss har jag pratat med lilla mamma som fyllde år i tisdags, och med min älskade Emma som jag snart kanske får träffa om vi åker till Gotland tillsammans. Jag har rättat alla prov, satt alla betyg, gjort all bokföring och ungarna kom i säng i tid (för en gångs skull).

Nästa vecka släpper jag iväg alla "mina" nior ut till sina nya äventyr. När jag fick den klassen i åttan så var de en hoper misstänksamma, avvaktande ungar som bligade på mig under luggen och ifrågasatte det mesta jag sade för säkerhets skull. Nu efter två år är vi nästan som en enda stor familj, och jag kommer att sakna dem mycket. De håller mig ung!

Många tror att det är svårt att vara högstadielärare. Tvärtom, säger jag! Det är jättelätt, bara man kommer på den enda riktiga nyckeln till framgång. Det är att ärligt tycka om varenda elev, och att visa det så ofta man kan. Jag tror på att "älska ihjäl" eleverna. Även när de gör dumma saker, ska man ställa upp på dem och ge dem en chans att rätta till saker. Man kan alltid ge dem ett vänligt ord, en klapp på axeln eller en kram, så kommer de automatiskt att börja prestera precis det de ska för att lyckas.

Det här med pedagogik tycker jag är nästan lika spännande som hästar, och det kan vara svårt att stoppa mig när jag väl kommit igång med mitt prat om detta med att tycka om sina elever.

Tyvärr möter jag av och till lärare som inte ens verkar tycka om barn, och då kanske man kan undra om de verkligen har valt rätt yrke? Jag är i alla fall glad att jag blev lärare, (som jag verkligen blev av en ren slump). Det håller mig ung och glad i sinnet att möta alla glada ansikten och pladdret i korridoren på morgonen och vad gör det då att de påverkat mig så att jag lagt mig till med ovanor som att säga "typ" då och då?

Livets motpoler

2009-06-03T20:47:00.004+02:00

Ja, nu undrar säkert flera läsare vad som egentligen försiggår i Vallbo efter att de läst Holgers senaste inlägg där han visar lite...betänkligheter mot sin frus hästintresse?
Jag tror inte att "problemet" är så väldigt ovanligt. Hästar ÄR dyra i drift och det STÄMMER att de fordrar en hel del arbete.
Ändå förstår han och stöttar min passion för hästar som inte verkar ge med sig med åren, den bara ändrar sig lite. Just nu rider jag inte så mycket (men snart gör jag det igen :-), och mitt intresse för tävlingar har sjunkit betydligt de senaste åren. Förut kunde jag sitta och följa varje ekipage på tävlingar och noggrannt skriva upp varje delpoäng de fick. Numera åker jag gärna och hjälper till lite på tävlingarna för att få komma ut och träffa lite folk. På den nivån är det.
Men Holger har också sina passioner (och tur är väl det för mig)!
Till exempel så var han och hans kompis Lasse ute HELA NATTEN och fiskade på "strömmande - vatten - premiären" natten till den 1/6, och i morgon ska de till Norge och fiska lax.
Hans passion är något billigare, men kan nog lätt ta lika mycket TID i anspråk som hästarna!
Här en bild på några fina öringar som min käre man har fångat.

Varning för hästar!!!

2009-06-02T21:00:00.000+02:00

Hej mina bröder, detta är en varning för hästar!!!

(eller en häst äter inte bara gräs)

Det bloggas nästan bara om dessa fantastiska djur på våran hemsida!

Man får lätt intrycket att dessa nyttiga, fullt ekologiska

kreatur gör en massa nyttiga jobb åt oss här på gården. Många,

bland andra min fru, förknippar dessutom hästlivet med frihet och närhet till naturen.

Dream on, så var det delvis på 50-talet, innan vi blev

storkonsumenter och började jobba heltid långt ifrån våra hem.

Förut var hästarna bättre för vår Moder Jord. Då användes

den i det ekologiska kretsloppet. Nuförtiden behöver vi mängder av dieseldrivna

motorer för att överhuvudtaget kunna hålla oss med häst! Vi behöver en traktor som håller vägarna snöfria och lyfter fram de vita höbollarna till de hungriga djuren. Sedan behöver vi four-wheeldrive och boggietransport, för att komma till tävlingar och kurser.

En fyrhjuling är inte heller så dumt...

Slutligen blir det mycket bilkörning till och från jobbet som vi behöver ha för att finansiera denna dyra hobby.

Jag har förstått, att en passion för något eller en hobby oftast är ett

glädjeämne, något att samlas kring och ha kul tillsammans med. Jag har

själv haft mycket glädje av att få pyssla med hästarna. Det ska

vara bra för själen, men det är cykling också.

Framför allt vill jag upplysa alla mina bröder som har träffat en hästfantast till kvinna,

och som ännu inte fått klart för sig vad det innebär:

Låt er inte luras! En sådan förtjusande hobby som hästar kostar svett och tårar,

med andra ord fysiskt arbete och kopiösa mängder med pengar. Har de väl gjort sitt intåg,

finns det ingen återvändo och ditt liv kommer aldrig att bli sig likt igen!

Dessutom är de inte så särskilt miljövänliga, med tanke på vad de förbrukar.

En häst äter inte bara gräs.

Bete finns det gott om men det räcker bara en väldigt begränsad tid i

Skandinavien. Så det behövs hö inkört med traktor oftast konstgödslat

och fraktat långa vägar. Sedan ska hästarna ha kraftfoder som är producerat i Brasiliens

regnskogar och på Polens slätter. Utrustningen är varken billig eller miljövänligt

framställd. Vad sägs om läder som garvas i Argentina, för att sedan transporteras till Island

för att bli en tygel som sedan skall säljas i Sverige?

Det behövs lite mer saker till din häst också: sadlar, grimmor, träns, försäkringar,

chipmärkning, täcken, transportskydd, longeringslinor, avmaskningsmedel, boots, saltstenar osv osv.

Är du inte själv hovlagare utan kanske bara en vanlig snickare, så är det bäst att låta

hovslagarn ta hand om verkning och skoning helst var sjätte vecka. Stängslen måste noga underhållas annars hamnar hästarna i grannarnas trädgårdsland. Att hagarna

behöver stängsel, isolatorer, elband, batterier och ett el-aggregat

behöver jag inte påminna er om. Sedan behöver hästarna alltid ha

tillgång till vatten. Det blir hinkar, vattenkoppar med nydragna

vattenledningar eller vattentankar eller varför inte en eluppvärmd

vattenhink så att vattnet inte fryser…

Glöm din dröm om att ladugården skulle kunnat vara en snickarverkstad! Den blir ett stall.

Där du hade familjens cyklar blir det nu boxplatser och av vinden där

du hade ett trälager blir det hölada…allt ska byggas om! Till slut får

man bygga sig en oisolerat friggebod där du får förvara dina brädor, ha verkstad och

hänga upp barnens cyklar samt skidorna, helst skall du också parkera traktorn där. Det blir liksom inte som man har tänkt sig...

Har du skaffat en häst så tänk på att hästar är flockdjur och att de på något vis

bara blir fler och fler och ännu fler, fast frugan ofta pratar om att minska ned och att några borde säljas.

Nu slutar jag, innan Tova får läsa det här och tycker att jag är för negativ...

Dessutom måste jag ut och bygga en hage innan min kära fru börjar tycka att jag suttit vid

datorn för länge...

Holger

Muninn från Vallbo

2009-06-01T19:49:00.004+02:00

Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med mina två avkommor efter Draumur från Stallgården, den eldige hingsten vi hade här under två säsonger. Först blondinen Naela och nu börjar man också se vad det kan bli av lille Muninn, tvååringen u. Litla-Raud. Bägge två har förutom fina gångarter också väldigt trevligt temperament, är lättsamma att hantera och samarbetsvilliga.

På söndag skall Muninn och hans kompisar flyttas från den fantastiskt duktiga fotografen Ulrika Forsstedt, där de övervintrat, till Inger Jönsson i Gällö på sommarbete.

Draumur finns tyvärr inte längre, men hans avkommor lever vidare och förvaltar hans arv! Tack Erling och Lotta Rist Christensen för att jag fick förmånen att ha deras fina hingst på station!